Köket!
Här är det och så här blev det.
Sist jag visade en bild var i augusti. Då fanns varken kakel, fläkt, knoppar eller skålhandtag. För en tillbakablick klicka här.
Men ser ni vad som ska bort på bilden? När jag väl tar mig för detta så vad gör jag. Jo jag glömmer burken med köttfärssås, som vi ska äta till middag, på bänkskivan. Klantigt tänker jag först. Sen kommer jag ihåg att jag läst en artikel om att det finns mäklarbyråer som nischat in sig på att lämna saker framme vid fototillfället. Det ska se "beboeligt ut." Just det. Så egentligen kanske ni bara lockas ännu mer av bilden och vill inget hellre än att äta köttfärssås i mitt kök.
Varsågoda mer bilder på köket där min goda köttfärssås tillagas. Inget halvfabrikat.
Sist jag visade en bild var i augusti. Då fanns varken kakel, fläkt, knoppar eller skålhandtag. För en tillbakablick klicka här.
Men ser ni vad som ska bort på bilden? När jag väl tar mig för detta så vad gör jag. Jo jag glömmer burken med köttfärssås, som vi ska äta till middag, på bänkskivan. Klantigt tänker jag först. Sen kommer jag ihåg att jag läst en artikel om att det finns mäklarbyråer som nischat in sig på att lämna saker framme vid fototillfället. Det ska se "beboeligt ut." Just det. Så egentligen kanske ni bara lockas ännu mer av bilden och vill inget hellre än att äta köttfärssås i mitt kök.
Varsågoda mer bilder på köket där min goda köttfärssås tillagas. Inget halvfabrikat.
Ventilationskontroll
I dag fick vi besök av två sotare som går igenom huset i jakt på ventilation. Det går så där.
- Jaha, här har ni byggt om lite grann, säger sotarn Ronny när han kommer direkt in i köket som tidigare var sovrum och hade en dörr in till riktiga köket. Var är kökskanalen?
- Ja, alltså nu är den i sovrummet, inte i köket, säger jag.
En av sotaren fick gå upp på taket "för att han var tjockare och behövde röra på sig mer", medan Ronny tände en tändsticka och sa:
- Tänt var det här.
- Ja, ropade sotarn på taket.
- Vad snabbt det gick!
- Ja, det här är en riktig kanal.
Jag frågade senare hur det har gått. Hur är ventilationen i huset?
- Ja om man inte har öppet ett fönster så är det ingen ventilation alls. Det är helt stopp.
- Jahaja, sa jag då.
Jag har ju lovat att ni ska få se bilder på det färdiga köket. Det kommer. Vad sägs om i dag?
- Jaha, här har ni byggt om lite grann, säger sotarn Ronny när han kommer direkt in i köket som tidigare var sovrum och hade en dörr in till riktiga köket. Var är kökskanalen?
- Ja, alltså nu är den i sovrummet, inte i köket, säger jag.
En av sotaren fick gå upp på taket "för att han var tjockare och behövde röra på sig mer", medan Ronny tände en tändsticka och sa:
- Tänt var det här.
- Ja, ropade sotarn på taket.
- Vad snabbt det gick!
- Ja, det här är en riktig kanal.
Jag frågade senare hur det har gått. Hur är ventilationen i huset?
- Ja om man inte har öppet ett fönster så är det ingen ventilation alls. Det är helt stopp.
- Jahaja, sa jag då.
Jag har ju lovat att ni ska få se bilder på det färdiga köket. Det kommer. Vad sägs om i dag?
Dag 38
Jag har glömt berätta. Dagarna efter att vi borrade hålen till skåpluckorna för knopparna så köpte jag längre skruvar på K-rauta. De hade den där centimetern som fattades. Och vips så var knopparna på plats. På alla skåpluckorna.
En månad senare. Jo då händer det grejer igen.
Söndagen den 11 mars:
- fick Peter åter ta på sig snickarbyxorna. De var dammiga. Inte av byggdamm, längre. Nej, av att bara ha legat ett par månader.
- sågade Peter till krönlisten till högskåpet som rymmer kyl och frys. Jag hade väl gett honom en pik kvällen innan. "Att om, bara om, du skulle få någon tid över. Då vore det toppen om du kunde såga till krönlisten. Den där flera meter långa röret omlindat i wellpapp har ju som stått i köket några månader. Du är ju så duktig på att såga", sa jag. Det funkade.
- monterade Peter även fast krönlisten på högskåpet. Check!
- berättade Peter om erövringen och sa "det är en sak bara". Det är en glipa mellan krönlisten och ena täckskivan på högskåpet.
- har vi insett att ingenting blir alldeles perfekt. Direkt. Jag tror att problemet beror på att kakelfogen tar emot.
- gjorde han en mall för att mäta ut skålhandtagen till lådskåpen i köket.
- mätte han även ut borrhålen på alla nio lådorna.
- skickade Peter ett sms till mitt jobb. "Oroa dig inte, jag ska inte borra".
En månad senare. Jo då händer det grejer igen.
Söndagen den 11 mars:
- fick Peter åter ta på sig snickarbyxorna. De var dammiga. Inte av byggdamm, längre. Nej, av att bara ha legat ett par månader.
- sågade Peter till krönlisten till högskåpet som rymmer kyl och frys. Jag hade väl gett honom en pik kvällen innan. "Att om, bara om, du skulle få någon tid över. Då vore det toppen om du kunde såga till krönlisten. Den där flera meter långa röret omlindat i wellpapp har ju som stått i köket några månader. Du är ju så duktig på att såga", sa jag. Det funkade.
- monterade Peter även fast krönlisten på högskåpet. Check!
- berättade Peter om erövringen och sa "det är en sak bara". Det är en glipa mellan krönlisten och ena täckskivan på högskåpet.
- har vi insett att ingenting blir alldeles perfekt. Direkt. Jag tror att problemet beror på att kakelfogen tar emot.
- gjorde han en mall för att mäta ut skålhandtagen till lådskåpen i köket.
- mätte han även ut borrhålen på alla nio lådorna.
- skickade Peter ett sms till mitt jobb. "Oroa dig inte, jag ska inte borra".
Dag 37
Vi har måndagen den 6 februari 2012:
- fått ett plötsligt och väldigt oväntat infall.
- bestämt oss för att sätta upp knopparna på köksluckorna till väggskåpen.
- kollat så att skruvarna som följde med knopparna är tillräckligt långa. Jorå det ska nog gå.
- mätt ut var vi ska borra.
- slagit med en spik i krysset där vi ska borra för att göra ett hål.
- borrat de två första hålen.
- slipat till insidan på luckan med sandpapper.
- stoppat in första skruven och insett att vi bara antog att skruvarna var tillräckligt långa.
- skruvat och skruvat och skruvat skruven på knoppen utan att få knoppen att fästa. Skruven var för kort. Längden spelar roll.
- insett återigen att ingenting ska få gå för bra. Det behövs alltid en till sväng till Bauhaus.
- ändå bestämt oss för att fortsätta borra resten av hålen i köksluckorna. Det är ju alltid något. En millimeter på vägen från att kunna bocka av "Satt upp knoppar i köksluckorna"
- sandpapprat runt alla borrhålen.
- försökt skruva på knoppar på de förkorta skruvarna i alla fall. Det var Peter inte jag.
- hör och häpna fått fast två knoppar. Vi sparade säkert 2 kronor och 30 öre. Alltid något. Små bäckar små.
- sen sa Peter "Nu är klockan tio över nio. Nu har vi varit tillräckligt duktiga." och plockade ihop det sista. Jo jag höll med. Jag satt redan i soffan sedan tio minuter tillbaka.
- fått ett plötsligt och väldigt oväntat infall.
- bestämt oss för att sätta upp knopparna på köksluckorna till väggskåpen.
- kollat så att skruvarna som följde med knopparna är tillräckligt långa. Jorå det ska nog gå.
- mätt ut var vi ska borra.
- slagit med en spik i krysset där vi ska borra för att göra ett hål.
- borrat de två första hålen.
- slipat till insidan på luckan med sandpapper.
- stoppat in första skruven och insett att vi bara antog att skruvarna var tillräckligt långa.
- skruvat och skruvat och skruvat skruven på knoppen utan att få knoppen att fästa. Skruven var för kort. Längden spelar roll.
- insett återigen att ingenting ska få gå för bra. Det behövs alltid en till sväng till Bauhaus.
- ändå bestämt oss för att fortsätta borra resten av hålen i köksluckorna. Det är ju alltid något. En millimeter på vägen från att kunna bocka av "Satt upp knoppar i köksluckorna"
- sandpapprat runt alla borrhålen.
- försökt skruva på knoppar på de förkorta skruvarna i alla fall. Det var Peter inte jag.
- hör och häpna fått fast två knoppar. Vi sparade säkert 2 kronor och 30 öre. Alltid något. Små bäckar små.
- sen sa Peter "Nu är klockan tio över nio. Nu har vi varit tillräckligt duktiga." och plockade ihop det sista. Jo jag höll med. Jag satt redan i soffan sedan tio minuter tillbaka.
Hellre barr än tyg
Vi har skaffat gran. Precis som jag skrev sist att vi skulle göra. Det blev ingen belgian blue-gran ala ädelgran eller så. Nej, det blev en riktig Svensson-gran som man hittar i skogen. En sådan som barrar. Processen gick snabbt:
- Den har tar vi, sa Peter och tog första bästa gran.
- Men, försäljaren sa ju att vi ska titta runt här, lyfta och titta, sa jag.
- Den här blir bra, sa Peter
- Den är lite gles, sa jag.
Peter tog då ett steg framåt och tog tag i en ny gran.
- Jaha, den här då?, sa Peter.
- Nej, den ser ut som barbapappa, sa jag.
- Då tar vi den första, sa Peter.
Så höll vi på. Vi valde den första och den blev riktigt bra. Tänk, vi har vår första gran. Det är för övrigt min första riktigt levande gran. Hemma hos mamma i Skellefteå har vi alltid haft plastgran. Hon uppgraderade sig något efter några år till en tyggran.
Direkt vi kom hem satte vi granen i julgransfoten. Jag gav den en vatten-cocktail med lite socker. Granar tycker tydligen om det.
Trodde jag. Efter två tre dagar hade den fortfarande inte druckit det jag serverat.
- Sågade ni av ett snitt på stammen, frågade Peters pappa.
- Nej, ska man göra det, frågade vi.
Det låter ju logiskt i efterhand. Sen var det bara att invänta barret. Det kom dagen efter.
När granen bott hos oss i en vecka så dammsög jag upp en massa barr från julgransmattan och sträckte ner handen i foten. Den var torr. Granen har druckit trots allt. Det är vi som har svält den.
Granen har nu stått två veckor innan jul och två efter. Den har barrat men det mesta sitter kvar. Så länge som vi inte rör vid den. Vi ska ha besök över imorgon - sen får den barra bäst den vill för julen ska dansas ut. Även om inte Peter gillar att dansa på beställning.
- Den har tar vi, sa Peter och tog första bästa gran.
- Men, försäljaren sa ju att vi ska titta runt här, lyfta och titta, sa jag.
- Den här blir bra, sa Peter
- Den är lite gles, sa jag.
Peter tog då ett steg framåt och tog tag i en ny gran.
- Jaha, den här då?, sa Peter.
- Nej, den ser ut som barbapappa, sa jag.
- Då tar vi den första, sa Peter.
Så höll vi på. Vi valde den första och den blev riktigt bra. Tänk, vi har vår första gran. Det är för övrigt min första riktigt levande gran. Hemma hos mamma i Skellefteå har vi alltid haft plastgran. Hon uppgraderade sig något efter några år till en tyggran.
Direkt vi kom hem satte vi granen i julgransfoten. Jag gav den en vatten-cocktail med lite socker. Granar tycker tydligen om det.
Trodde jag. Efter två tre dagar hade den fortfarande inte druckit det jag serverat.
- Sågade ni av ett snitt på stammen, frågade Peters pappa.
- Nej, ska man göra det, frågade vi.
Det låter ju logiskt i efterhand. Sen var det bara att invänta barret. Det kom dagen efter.
När granen bott hos oss i en vecka så dammsög jag upp en massa barr från julgransmattan och sträckte ner handen i foten. Den var torr. Granen har druckit trots allt. Det är vi som har svält den.
Granen har nu stått två veckor innan jul och två efter. Den har barrat men det mesta sitter kvar. Så länge som vi inte rör vid den. Vi ska ha besök över imorgon - sen får den barra bäst den vill för julen ska dansas ut. Även om inte Peter gillar att dansa på beställning.
Vårt vardagsrum
Peter sa till mig för några dagar sedan "Vi måste uppdatera bloggen". Om han påpekar det. Då är det illa. Ni har redan sett hallen och sovrummet. Här kommer vardagsrummet.
Vi har inte renoverat något i vardagsrummet förutom att vi fått en balkong. Tidigare var det ett fönster på samma plats.
För en månad sedan fick vi för oss att byta ut alla flyttlådor mot bokhyllor. Det blev ju faktiskt snyggare. Det måste vi medge. Och mer praktiskt. Vi slipper lyfta låda efter låda för att hitta det vi letar efter.
Hoppas ni haft en god jul och får ett gott nytt år!
Vi har inte renoverat något i vardagsrummet förutom att vi fått en balkong. Tidigare var det ett fönster på samma plats.
För en månad sedan fick vi för oss att byta ut alla flyttlådor mot bokhyllor. Det blev ju faktiskt snyggare. Det måste vi medge. Och mer praktiskt. Vi slipper lyfta låda efter låda för att hitta det vi letar efter.
Hoppas ni haft en god jul och får ett gott nytt år!
Schwiezarna är här!
Ett paket med mitt namn på väntar på Björklund & Wingqvist i Ulvsunda. I dag ringde de från butiken - äntligen har skålhandtagen till köket kommit från Schweiz! Jag och Peter ska hämta dem redan i eftermiddag. Förhoppningsvis plockar vi upp en gran också på vägen hem!
Vårt sovrum
En kompis sa till mig häromdagen:
- Har ni kommit till rätta i lägenheten? Det ser så stökigt ut på bilderna.
Vi har faktiskt kommit i ordning. Jag har bara glömt visa er. För någon månad fick ni se hallen med våra nya skoskåp. Näst på tur är sovrummet.
Så här såg rummet ut före - då det var ett kök:
Vi rev ut hela köket och öppnade upp en passage där skafferiet stod (till höger om fönstret) ut genom en garderob till vardagsrummet. Om ni glömt bort hur vi gjort om planlösningen kan ni kolla här.
Sen förstöde vi det gamla köket så här under renoveringen:
Lite färg och trix senare så sover vi gott i vårt nya sovrum:
Välkomna in i det nya sovrummet - från vardagsrummet.
Vy från passagen in i sovrumsdelen.
Fönster ut mot Alviks torg.
Det som återstår är lite tavlor, en sänggavel (som jag ska göra av den gamla skafferidörren), fler lampor, ett överkast (...) och någon slags rullgardin.
Peter - Mjukfog 5-2
Peter skrev i går på Facebook "Peter-Mjukfog 5-2 - Där satt den!" Han har nämligen provat en gång innan att lägga mjukfog i skarvarna mellan kaklet och bänkskiva. Den gången förlorade Peter. Mjukfogen levde sitt eget liv och blev gropig, kladdig och allmänt ojämn. Det var ett hårt underlag. Ja, Peter var ju skamset tvungen att peta bort mjukfogen igen. Två veckor senare tog han satts igen.
- Är det sant!?, kommenterade jag vinsten.
- Gick upp i ledning direkt, sen kom "den" igen och jag trodde ett tag att jag skulle åka på torsk igen - men sen avslutade jag starkt. Segern är ett faktum. Blev bra, förklarade Peter.
Bildbevis kommer på slutresultatet av kaklet inklusive mjukfog kommer.
Jag har parallelt ringt och efterlyst skålhandtagen i två veckor som jag beställde den 26 oktober. Beräknad leveranstid var i och för sig 4-5 veckor, men jag hade inte hört något. I dag fick jag veta att de kommer nästa vecka!
- Du vill ha det klart innan jul antar jag, annars hade ni kunnat ta handtagen från utställningsköket, sa butiken.
- Ja det stämmer vi vill bli klar till jul...
Om ni inte kommer ihåg hur skålhandtagen såg ut kan ni titta här.
- Är det sant!?, kommenterade jag vinsten.
- Gick upp i ledning direkt, sen kom "den" igen och jag trodde ett tag att jag skulle åka på torsk igen - men sen avslutade jag starkt. Segern är ett faktum. Blev bra, förklarade Peter.
Bildbevis kommer på slutresultatet av kaklet inklusive mjukfog kommer.
Jag har parallelt ringt och efterlyst skålhandtagen i två veckor som jag beställde den 26 oktober. Beräknad leveranstid var i och för sig 4-5 veckor, men jag hade inte hört något. I dag fick jag veta att de kommer nästa vecka!
- Du vill ha det klart innan jul antar jag, annars hade ni kunnat ta handtagen från utställningsköket, sa butiken.
- Ja det stämmer vi vill bli klar till jul...
Om ni inte kommer ihåg hur skålhandtagen såg ut kan ni titta här.
Vi kan kakla
Söndagen den 30 oktober kaklade vi. Jepp det är sant och så här såg det ut.
Erik flyttade in hos oss igen och hade med sig en hel det grejer.
Vi upptäckte att kaklet kom i ark med tre gånger fyra kakelplattor istället för en och en. Hurra.
Först mätte vi upp var första kakelradens högsta kant skulle sluta.
Sen var det dags att blanda till kakelfixet. "Det ska bara bli rätt konsistens. Inte för lös. Inte för hård", sa Erik. Just det, rätt ja. Det kan vi nog fixa själva sen.
Erik visade hur vi smetade geggan på väggen. Jämt lager. Check!
Erik visade oss hur vi drar med en kakelskrapa som har taggar. Så att det blir jämt. Check!
Erik visade oss hur vi trycker fast kaklet i kakelfixet på väggen. Så här. Okej. Check!
Peter städade upp efter Erik.
Sen var det faktiskt dags för bambi att stå på egna ben. Jag kletade kakelfix och drog med skrapan nästan samtidigt. Det du Erik.
Peter fixade till fixet i "rätt konsistens". Jorå det blev nog rätt. Det är svårt att veta vad riktigt rätt riktigt innebär.
Kleta gegga. Dra med skrapa. Trycka fast kakelark. Igen och igen.
Efter ett antal kakelark började vi ställa mindre och mindre frågor till Erik alá "Ser det här bra ut?" Han hjälpte oss i stället med lite restgöra sedan renoveringen.
Vi jobbade oss in mot hörnet i köket. Först från ena hållet. Sedan från andra hållet.
Efter att vi tryckt fast kaklet i geggan bankade vi också lite lätt. Så här.
Erik flyttade in hos oss igen och hade med sig en hel det grejer.
Vi upptäckte att kaklet kom i ark med tre gånger fyra kakelplattor istället för en och en. Hurra.
Först mätte vi upp var första kakelradens högsta kant skulle sluta.
Sen var det dags att blanda till kakelfixet. "Det ska bara bli rätt konsistens. Inte för lös. Inte för hård", sa Erik. Just det, rätt ja. Det kan vi nog fixa själva sen.
Erik visade hur vi smetade geggan på väggen. Jämt lager. Check!
Erik visade oss hur vi drar med en kakelskrapa som har taggar. Så att det blir jämt. Check!
Erik visade oss hur vi trycker fast kaklet i kakelfixet på väggen. Så här. Okej. Check!
Peter städade upp efter Erik.
Sen var det faktiskt dags för bambi att stå på egna ben. Jag kletade kakelfix och drog med skrapan nästan samtidigt. Det du Erik.
Peter fixade till fixet i "rätt konsistens". Jorå det blev nog rätt. Det är svårt att veta vad riktigt rätt riktigt innebär.
Kleta gegga. Dra med skrapa. Trycka fast kakelark. Igen och igen.
Efter ett antal kakelark började vi ställa mindre och mindre frågor till Erik alá "Ser det här bra ut?" Han hjälpte oss i stället med lite restgöra sedan renoveringen.
Vi jobbade oss in mot hörnet i köket. Först från ena hållet. Sedan från andra hållet.
Efter att vi tryckt fast kaklet i geggan bankade vi också lite lätt. Så här.
Vi hade faktiskt så pass tur att kakelplattorna passade in mot hörnet på millimetern. Vi behövde inte kapa en kakelplatta. "Ni har riktig röta", sa Erik. "Eller så räknade ni på det när ni planerade köket". Precis så var det.
Varv nummer två.
Varv nummer två.
Peter tryckte fast en singelrad längst upp på ena långsidan.
Och tittade.
Och tittade.
Vi gick ifrån jobba-in-mot-hörnet-tänket. För nu visste vi ju att vi inte behövde gömma några mindre bitar i hörnet. Ovanför singelraden ska vi sedan lägga en trälist.
Mellan arken la vi ett kakelsnöre som var tre millimeter brett.
Vi kom inte helt ifrån kakelskäraren. Eluttaget i hörnet var inte måttanpassat. Så Peter ritade.
Och skar. Och bröt.
Jag fick Erik att ta en bild. Han hade nästan inte glömt hur han skulle göra. Han försökte med en titta-hit-nu-bild. Men den gubben gick inte. Här ska vi jobba.
Det här skulle bli den sista plattan-bilden. Trodde vi.
Nej nej. Vi kom på att vi ville fortsätta uppåt. Peter fick äran att lägga sista raden. Samtidigt började Erik visa hur vi skulle lägga fogen.
Någonstans där tappade jag all energi och hittade en gammal tapetbit som Erik karvat ut i hallen.
Peter fortsatte med att dra fog kors och tvärs över kaklet. För ett kort ögonblick fick jag för mig att jag hellre gillade kaklet när det mörka sken igenom fogarna. Peter sa då "Jag kan lugna dig med att säga att jag hade aldrig gått med på det". Nähe. Sen blev jag nöjd. Ja, efter att jag ätit.
Mellan arken la vi ett kakelsnöre som var tre millimeter brett.
Vi kom inte helt ifrån kakelskäraren. Eluttaget i hörnet var inte måttanpassat. Så Peter ritade.
Och skar. Och bröt.
Jag fick Erik att ta en bild. Han hade nästan inte glömt hur han skulle göra. Han försökte med en titta-hit-nu-bild. Men den gubben gick inte. Här ska vi jobba.
Det här skulle bli den sista plattan-bilden. Trodde vi.
Nej nej. Vi kom på att vi ville fortsätta uppåt. Peter fick äran att lägga sista raden. Samtidigt började Erik visa hur vi skulle lägga fogen.
Någonstans där tappade jag all energi och hittade en gammal tapetbit som Erik karvat ut i hallen.
Peter fortsatte med att dra fog kors och tvärs över kaklet. För ett kort ögonblick fick jag för mig att jag hellre gillade kaklet när det mörka sken igenom fogarna. Peter sa då "Jag kan lugna dig med att säga att jag hade aldrig gått med på det". Nähe. Sen blev jag nöjd. Ja, efter att jag ätit.
Det var kaklingen. Bild på slutresultatet får vänta.
A sneak peak
Här får ni en liten smygtitt på kaklet. Som ni har tjatat.
Mer bilder kommer. Sen. När. Vem vet.
Dag 36
Vi har söndagen den 30 oktober:
- klätt på oss snickarbyxorna. Ni vet våra matchande grå-svarta med vita målarfläckar på.
- klätt in bänkskivan i tidningspapper. Erik sa då: "Journalistik blir inte bättre än så här".
- sen mätte vi och klippte till kakelsnöre.
- markerat ut kakelstarten på väggen under vitrinskåpet.
- upptäckt att kaklet kommer i ark med tre gånger fyra kakelplattor. Jippie.
- rört till fix.
- och kletat ut fixmassan på en yta motsvarande tre gånger fyra kakelplattor. Inte mycket mer.
- sen visade först Erik oss hur man gjorde. Allt i från utkletandet, dragande med fixskrapan och fastsättande av kakelarket.
- kännt att vi inte har någon koll alls. Varken jag eller Peter har gjort något liknande förut. Vi kan bara riva ner kakel. Alltid något.
- ändå tagit över rodret och själva kletat ut fix, lagt kakelsnöre mellan arken och tryckt på kakelarket på väggen.
- upprepat det där många många gånger. Som tur var fanns Erik hela tiden närvarande i rummet. Han fick frågan "Blir det här bra?" många många gånger.
- tillslut börjat arbeta lite snabbare. I samma takt drog sig Erik längre och längre bort i rummet och tog sig an egna projekt som skull göras klart i lägenheten. Till exempel fixa dörrklockan som inte fungerat.
- kaklat klart till 17-tiden. Vi började vid 11-tiden med reservation för en lunchpaus. Det gick inte fort.
- sen rörde vi till fogen. Då var mina krafter slut och Erik och Peter tog helhetsansvaret. Jag stod på sidan och bara tyckte. Jag är ganska bra på det. Men faktiskt så skötte de sig jättebra. Jag sa nästan ingenting - förutom när jag för en stund fick för mig att jag hellre gillade det mörka fixet som tittade igenom springorna än den vita fogen.
Peter sa då: "Jag kan lugna dig med att säga att jag skulle aldrig har gått med på svart fog." Nähe.
- kaklat helt klart, med fog och allt till 19-tiden.
- städat ihop, hoppat ur snickarbyxorna och sedan åkt till Sankt Eriksplan för att möta upp min mamma Agneta och lillasyster Linnea. Puh.
Ps. No more spackelgrå väggar. Vi har numera kakel. Det blev riktigt bra. Till och med den vita fogen. Bilder kommer.
- klätt på oss snickarbyxorna. Ni vet våra matchande grå-svarta med vita målarfläckar på.
- klätt in bänkskivan i tidningspapper. Erik sa då: "Journalistik blir inte bättre än så här".
- sen mätte vi och klippte till kakelsnöre.
- markerat ut kakelstarten på väggen under vitrinskåpet.
- upptäckt att kaklet kommer i ark med tre gånger fyra kakelplattor. Jippie.
- rört till fix.
- och kletat ut fixmassan på en yta motsvarande tre gånger fyra kakelplattor. Inte mycket mer.
- sen visade först Erik oss hur man gjorde. Allt i från utkletandet, dragande med fixskrapan och fastsättande av kakelarket.
- kännt att vi inte har någon koll alls. Varken jag eller Peter har gjort något liknande förut. Vi kan bara riva ner kakel. Alltid något.
- ändå tagit över rodret och själva kletat ut fix, lagt kakelsnöre mellan arken och tryckt på kakelarket på väggen.
- upprepat det där många många gånger. Som tur var fanns Erik hela tiden närvarande i rummet. Han fick frågan "Blir det här bra?" många många gånger.
- tillslut börjat arbeta lite snabbare. I samma takt drog sig Erik längre och längre bort i rummet och tog sig an egna projekt som skull göras klart i lägenheten. Till exempel fixa dörrklockan som inte fungerat.
- kaklat klart till 17-tiden. Vi började vid 11-tiden med reservation för en lunchpaus. Det gick inte fort.
- sen rörde vi till fogen. Då var mina krafter slut och Erik och Peter tog helhetsansvaret. Jag stod på sidan och bara tyckte. Jag är ganska bra på det. Men faktiskt så skötte de sig jättebra. Jag sa nästan ingenting - förutom när jag för en stund fick för mig att jag hellre gillade det mörka fixet som tittade igenom springorna än den vita fogen.
Peter sa då: "Jag kan lugna dig med att säga att jag skulle aldrig har gått med på svart fog." Nähe.
- kaklat helt klart, med fog och allt till 19-tiden.
- städat ihop, hoppat ur snickarbyxorna och sedan åkt till Sankt Eriksplan för att möta upp min mamma Agneta och lillasyster Linnea. Puh.
Ps. No more spackelgrå väggar. Vi har numera kakel. Det blev riktigt bra. Till och med den vita fogen. Bilder kommer.
Dag 35
Jag har lördagen den 29 oktober 2011:
- tillsammans med Erik stämt träff utanför Höganäs kakel i Ulvsunda, Bromma.
- bestämt vilken fog vi ska ha till kaklet. Det hade vi inte bestämt innan och Peter svarade inte i telefonen. Han befann sig på en ö långt långt bort. Det blev vit fog.
- köpt fyra kvadratmeter kakel som heter Metro Grey, kakelsnöre, kakelfix, svamp, fixkam och vit sanitetssilikon. Resten av sätta-upp-kakel-grejerna har Erik redan.
- lastat in lasset i bakluckan på Eriks bil.
- blivit skjutsad till Ikea av Erik. Jag skulle låna deras ena bil, men den var trasig dagen till ära. Erik hade inget bättre för sig än att sljutsa runt mig över halva Västerort. Eller så var han bara otroligt snäll.
- börjat Ikeabesöket med att lämna tillbaka några grejer som vi köpt för - två månader sen. Först ville inte kassan ta emot kvittot.
- än en gång fått bekräftat att Ikea har väldigt bra service. Jag fick tillbaka pengarna på alla grejer som jag ville lämna tillbaka, både en rullgardin och dörrknoppar.
- sedan i godan ro tagit mig an Ikea i Barkarby helt utan sällskap eller störningsmoment. Peter var nog lika glad han.
- plockat på mig både det ena och det andra impulsköpen i min blåa Ikea-kasse. Några av sakerna kollade jag av med Peter först. Han skulle ju ändå vara med och dela på betalningen. Det var inte mer än rätt.
- köpt ett nytt sofföverdrag, två nya soffnackkuddar, en pall, servetter, matlådor, bakformar, en krönlist till köket och en kruka.
- sen fått hämtning av Erik och hemkörning fram till dörren på Gustavslundsvägen.
Beställt kakel och handtag
Kakel lyser forfarande med sin frånvaro på väggarna. För att:
- jag blev tvungen att jobba hela förra helgen.
- och Peter hade inget kakel att sätta upp tillsammans med Erik.
- vi hade beställt kaklet alldeles försent för att det skulle hinna fram. Det var beställningsvara från Höganäs centrallager.
Nu har det dock kaklet kommit fram till butiken i Bromma och väntar på att bli upphämtat av oss. Nästa kakeldag blir nu på söndag. Vi lovar.
Jag har dessutom beställt skålhandtag till köket från butiken Björklund & Wingqvist. Handtagen kommer från ett schweiziskt märke som heter Schmidt. Leveranstid 4-5 veckor. Vi håller deadline till jul!
- jag blev tvungen att jobba hela förra helgen.
- och Peter hade inget kakel att sätta upp tillsammans med Erik.
- vi hade beställt kaklet alldeles försent för att det skulle hinna fram. Det var beställningsvara från Höganäs centrallager.
Nu har det dock kaklet kommit fram till butiken i Bromma och väntar på att bli upphämtat av oss. Nästa kakeldag blir nu på söndag. Vi lovar.
Jag har dessutom beställt skålhandtag till köket från butiken Björklund & Wingqvist. Handtagen kommer från ett schweiziskt märke som heter Schmidt. Leveranstid 4-5 veckor. Vi håller deadline till jul!
Vi fick för någon vecka sedan låna hem ett skålhandtag för att kolla mot köket. Det blev perfekt.
Jag har försökt hitta något som fanns att få tag på nu - inte om 5 veckor. Men jag hittade bara beslag från märket Beslag Design. Tydligen använder de allra flesta köksföretag Beslag Design, däribland Tibro kök. Deras skålhantag är intryckt och inte alls lika fint. Så det fick bli schweisaren.
Fasaden är klar
Jag ligger lite efter när det gäller rapporteringen av fasad och balkongbygge. Det har hänt mycket på den fronten. De här byggarna får nämligen betalt. Då jobbar man snabbare.
På väg till jobbet tog jag den här bilden klockan 07.15 den 5 oktober. Byggställningarna är på väg ner och kokongen borta. Vi kan äntligen samla på D-vitamin genom fönsterrutorna.
När jag kom hem klockan 16.39 var byggställningarna nästan borta. Nu ser ni vår fina fasad. Kommer ni ihåg hur den såg ut innan? Den var flammig. Det skulle nog jag också vara efter ett 80 år långt liv. Den är fortfarande lite skrovlig, men det blir mer verklighetstroget då. Även efter en touch-up finns det vissa skavanker kvar.
Mest fascinerande är stålbalkarna som sticker ut ur fasaden. Där hänger det nu balkonger.
På väg till jobbet tog jag den här bilden klockan 07.15 den 5 oktober. Byggställningarna är på väg ner och kokongen borta. Vi kan äntligen samla på D-vitamin genom fönsterrutorna.
När jag kom hem klockan 16.39 var byggställningarna nästan borta. Nu ser ni vår fina fasad. Kommer ni ihåg hur den såg ut innan? Den var flammig. Det skulle nog jag också vara efter ett 80 år långt liv. Den är fortfarande lite skrovlig, men det blir mer verklighetstroget då. Även efter en touch-up finns det vissa skavanker kvar.
Mest fascinerande är stålbalkarna som sticker ut ur fasaden. Där hänger det nu balkonger.
