Beställt kakel och handtag
Kakel lyser forfarande med sin frånvaro på väggarna. För att:
- jag blev tvungen att jobba hela förra helgen.
- och Peter hade inget kakel att sätta upp tillsammans med Erik.
- vi hade beställt kaklet alldeles försent för att det skulle hinna fram. Det var beställningsvara från Höganäs centrallager.
Nu har det dock kaklet kommit fram till butiken i Bromma och väntar på att bli upphämtat av oss. Nästa kakeldag blir nu på söndag. Vi lovar.
Jag har dessutom beställt skålhandtag till köket från butiken Björklund & Wingqvist. Handtagen kommer från ett schweiziskt märke som heter Schmidt. Leveranstid 4-5 veckor. Vi håller deadline till jul!
- jag blev tvungen att jobba hela förra helgen.
- och Peter hade inget kakel att sätta upp tillsammans med Erik.
- vi hade beställt kaklet alldeles försent för att det skulle hinna fram. Det var beställningsvara från Höganäs centrallager.
Nu har det dock kaklet kommit fram till butiken i Bromma och väntar på att bli upphämtat av oss. Nästa kakeldag blir nu på söndag. Vi lovar.
Jag har dessutom beställt skålhandtag till köket från butiken Björklund & Wingqvist. Handtagen kommer från ett schweiziskt märke som heter Schmidt. Leveranstid 4-5 veckor. Vi håller deadline till jul!
Vi fick för någon vecka sedan låna hem ett skålhandtag för att kolla mot köket. Det blev perfekt.
Jag har försökt hitta något som fanns att få tag på nu - inte om 5 veckor. Men jag hittade bara beslag från märket Beslag Design. Tydligen använder de allra flesta köksföretag Beslag Design, däribland Tibro kök. Deras skålhantag är intryckt och inte alls lika fint. Så det fick bli schweisaren.
Fasaden är klar
Jag ligger lite efter när det gäller rapporteringen av fasad och balkongbygge. Det har hänt mycket på den fronten. De här byggarna får nämligen betalt. Då jobbar man snabbare.
På väg till jobbet tog jag den här bilden klockan 07.15 den 5 oktober. Byggställningarna är på väg ner och kokongen borta. Vi kan äntligen samla på D-vitamin genom fönsterrutorna.
När jag kom hem klockan 16.39 var byggställningarna nästan borta. Nu ser ni vår fina fasad. Kommer ni ihåg hur den såg ut innan? Den var flammig. Det skulle nog jag också vara efter ett 80 år långt liv. Den är fortfarande lite skrovlig, men det blir mer verklighetstroget då. Även efter en touch-up finns det vissa skavanker kvar.
Mest fascinerande är stålbalkarna som sticker ut ur fasaden. Där hänger det nu balkonger.
På väg till jobbet tog jag den här bilden klockan 07.15 den 5 oktober. Byggställningarna är på väg ner och kokongen borta. Vi kan äntligen samla på D-vitamin genom fönsterrutorna.
När jag kom hem klockan 16.39 var byggställningarna nästan borta. Nu ser ni vår fina fasad. Kommer ni ihåg hur den såg ut innan? Den var flammig. Det skulle nog jag också vara efter ett 80 år långt liv. Den är fortfarande lite skrovlig, men det blir mer verklighetstroget då. Även efter en touch-up finns det vissa skavanker kvar.
Mest fascinerande är stålbalkarna som sticker ut ur fasaden. Där hänger det nu balkonger.
Kakelprover
Jag får ganska ofta frågorna: "Hur går det med lägenheten? Är ni klar?" Bra. Nej. Svaren är alltid desamma. Sen tittar en och annan lite förvånat tillbaka. Ja, förstår ni, det tar tid den här renoveringen. Vi är på inget sätt nära att bli kontaktade av Arga snickaren - räddaren för sönderrenoverade hem och relationer. Vi gör sakta framsteg. Som att titta på kakel och välja ut några prover. Även vi känner att det börjar bli dags att kakla i köket, trots att några vänner sagt att vi gått och väl kan vänta upp till sex månader. Så gjorde nämligen dom.
Oj, jag glömde berätta det viktigaste av allt. Till helgen ska vi kakla.
* Jag såg att Arga snickaren söker nya familjer. Vi tänker inte ansöka.
Alla proverna går i snarlika nyanser av vitt eller ljus-grå-nästan-vitt. Nu står plattorna på bänkskivan och begrundas. Vi har nog bestämt oss för en av de ljus-grå-nästan-vitt kaklet.
Vi har också bestämt oss för handtag och knoppar till köket. Vi kommer köra båda delarna. Knoppar på överskåpen och handtag nertill. Allt i lantlig stil. Peters mamma utbrast när hon såg ett handtag som vi lånat hem:
– Sådana hade vi i gammelgårn!
Den gammelgårn som hon menar ligger i Bjärtrå, Kramfors, på gården där hon växte upp.
Oj, jag glömde berätta det viktigaste av allt. Till helgen ska vi kakla.
* Jag såg att Arga snickaren söker nya familjer. Vi tänker inte ansöka.
Fina balkongdörrar
Förberedelserna inför balkongbygget har fortsatt.
Efter att hantverkarna tagit bort det gamla elementet under fönstret satte de dit ett nytt på sidan om. När vi kom hem från en tripp i Skellefteå hade hantverkarna dessutom satt fast en skiva under fönstret. Dagen efter, den 14 september började de knacka bort väggen under fönstret ända in mot skivan.
Den 16 september kom hanverkarna på besök igen. Jag låg i sovrummet intill med hög feber och hörde hur de bullrade i vardagsrummet. De tog bort fönstret och gjorde en stor öppning ut mot vår fina gröna bakgård. Över sms fick jag uppmaning av Peter att fota skapelsen. Han älskar nämligen fina fönster och dörrar. När killarna hade en paus fullföljde jag mitt uppdrag.
Vid lunchtid samma dag satte de dit balkongdörrarna. Hantverkarnas bohag blev kvar.
- Är det okej att vi lämnar verktygen här. Vi gör klart nästa vecka.
- Ja, det går väl bra, sa jag och tänkte "De gör klart på måndag."
Det här var en fredag. Verktygen blev så klart kvar över helgen. Sen blev det måndag. Jag var fortfarande hemma från jobbet sjuk och hörde från sovrummet att hanverkarna gick in och ur vår lägenhet. De stannade inte. Jag smygtittade genom dörren och såg att de hämtade och lämnade verktyg. Vi hade blivit deras sambandscentral.
På eftermiddagen fick jag tag i en hantverkare som hämtade verktyg. Jag frågade när de skulle fixa klart vår balkongdörr. Imorgon, sa de. Det blev tisdag. Hantverkarna fortsatte hämta och lämna verktyg. Efter någon timme stannade faktiskt en kille och började jobba.
- Blir ni klar i dag, frågade jag.
- Ja, jag hoppas det.
- Det vore bra. Jag ska ha gäster i morgon vid lunch. Era verktyg tar ju en hel del plats.
- Vi ska försöka bli klar i dag.
En kollega till honom kom senare och spacklade klart och snickrade ett litet trappsteg. Verktygen stod kvar. När ytterligare en kille kom in för att byta verktyg på eftermiddagen påpekade jag att verktygen stått i vår lägenhet väl länge. Inom 20 minuter var deras bohag som bortblåst. Så jag behövde bara säga till?
De städade till och med. Sen satte deras kolleger plast på utsidan för att skydda glasrutorna mot fasadrenoveringen. Så var vi inplastade överallt, även på baksidan. Peter tyckte att dörrarna var alldeles alldeles underbara i alla fall.
Efter att hantverkarna tagit bort det gamla elementet under fönstret satte de dit ett nytt på sidan om. När vi kom hem från en tripp i Skellefteå hade hantverkarna dessutom satt fast en skiva under fönstret. Dagen efter, den 14 september började de knacka bort väggen under fönstret ända in mot skivan.
Den 16 september kom hanverkarna på besök igen. Jag låg i sovrummet intill med hög feber och hörde hur de bullrade i vardagsrummet. De tog bort fönstret och gjorde en stor öppning ut mot vår fina gröna bakgård. Över sms fick jag uppmaning av Peter att fota skapelsen. Han älskar nämligen fina fönster och dörrar. När killarna hade en paus fullföljde jag mitt uppdrag.
Vid lunchtid samma dag satte de dit balkongdörrarna. Hantverkarnas bohag blev kvar.
- Är det okej att vi lämnar verktygen här. Vi gör klart nästa vecka.
- Ja, det går väl bra, sa jag och tänkte "De gör klart på måndag."
Det här var en fredag. Verktygen blev så klart kvar över helgen. Sen blev det måndag. Jag var fortfarande hemma från jobbet sjuk och hörde från sovrummet att hanverkarna gick in och ur vår lägenhet. De stannade inte. Jag smygtittade genom dörren och såg att de hämtade och lämnade verktyg. Vi hade blivit deras sambandscentral.
På eftermiddagen fick jag tag i en hantverkare som hämtade verktyg. Jag frågade när de skulle fixa klart vår balkongdörr. Imorgon, sa de. Det blev tisdag. Hantverkarna fortsatte hämta och lämna verktyg. Efter någon timme stannade faktiskt en kille och började jobba.
- Blir ni klar i dag, frågade jag.
- Ja, jag hoppas det.
- Det vore bra. Jag ska ha gäster i morgon vid lunch. Era verktyg tar ju en hel del plats.
- Vi ska försöka bli klar i dag.
En kollega till honom kom senare och spacklade klart och snickrade ett litet trappsteg. Verktygen stod kvar. När ytterligare en kille kom in för att byta verktyg på eftermiddagen påpekade jag att verktygen stått i vår lägenhet väl länge. Inom 20 minuter var deras bohag som bortblåst. Så jag behövde bara säga till?
De städade till och med. Sen satte deras kolleger plast på utsidan för att skydda glasrutorna mot fasadrenoveringen. Så var vi inplastade överallt, även på baksidan. Peter tyckte att dörrarna var alldeles alldeles underbara i alla fall.
