Vi kan kakla
Söndagen den 30 oktober kaklade vi. Jepp det är sant och så här såg det ut.
Erik flyttade in hos oss igen och hade med sig en hel det grejer.
Vi upptäckte att kaklet kom i ark med tre gånger fyra kakelplattor istället för en och en. Hurra.
Först mätte vi upp var första kakelradens högsta kant skulle sluta.
Sen var det dags att blanda till kakelfixet. "Det ska bara bli rätt konsistens. Inte för lös. Inte för hård", sa Erik. Just det, rätt ja. Det kan vi nog fixa själva sen.
Erik visade hur vi smetade geggan på väggen. Jämt lager. Check!
Erik visade oss hur vi drar med en kakelskrapa som har taggar. Så att det blir jämt. Check!
Erik visade oss hur vi trycker fast kaklet i kakelfixet på väggen. Så här. Okej. Check!
Peter städade upp efter Erik.
Sen var det faktiskt dags för bambi att stå på egna ben. Jag kletade kakelfix och drog med skrapan nästan samtidigt. Det du Erik.
Peter fixade till fixet i "rätt konsistens". Jorå det blev nog rätt. Det är svårt att veta vad riktigt rätt riktigt innebär.
Kleta gegga. Dra med skrapa. Trycka fast kakelark. Igen och igen.
Efter ett antal kakelark började vi ställa mindre och mindre frågor till Erik alá "Ser det här bra ut?" Han hjälpte oss i stället med lite restgöra sedan renoveringen.
Vi jobbade oss in mot hörnet i köket. Först från ena hållet. Sedan från andra hållet.
Efter att vi tryckt fast kaklet i geggan bankade vi också lite lätt. Så här.
Erik flyttade in hos oss igen och hade med sig en hel det grejer.
Vi upptäckte att kaklet kom i ark med tre gånger fyra kakelplattor istället för en och en. Hurra.
Först mätte vi upp var första kakelradens högsta kant skulle sluta.
Sen var det dags att blanda till kakelfixet. "Det ska bara bli rätt konsistens. Inte för lös. Inte för hård", sa Erik. Just det, rätt ja. Det kan vi nog fixa själva sen.
Erik visade hur vi smetade geggan på väggen. Jämt lager. Check!
Erik visade oss hur vi drar med en kakelskrapa som har taggar. Så att det blir jämt. Check!
Erik visade oss hur vi trycker fast kaklet i kakelfixet på väggen. Så här. Okej. Check!
Peter städade upp efter Erik.
Sen var det faktiskt dags för bambi att stå på egna ben. Jag kletade kakelfix och drog med skrapan nästan samtidigt. Det du Erik.
Peter fixade till fixet i "rätt konsistens". Jorå det blev nog rätt. Det är svårt att veta vad riktigt rätt riktigt innebär.
Kleta gegga. Dra med skrapa. Trycka fast kakelark. Igen och igen.
Efter ett antal kakelark började vi ställa mindre och mindre frågor till Erik alá "Ser det här bra ut?" Han hjälpte oss i stället med lite restgöra sedan renoveringen.
Vi jobbade oss in mot hörnet i köket. Först från ena hållet. Sedan från andra hållet.
Efter att vi tryckt fast kaklet i geggan bankade vi också lite lätt. Så här.
Vi hade faktiskt så pass tur att kakelplattorna passade in mot hörnet på millimetern. Vi behövde inte kapa en kakelplatta. "Ni har riktig röta", sa Erik. "Eller så räknade ni på det när ni planerade köket". Precis så var det.
Varv nummer två.
Varv nummer två.
Peter tryckte fast en singelrad längst upp på ena långsidan.
Och tittade.
Och tittade.
Vi gick ifrån jobba-in-mot-hörnet-tänket. För nu visste vi ju att vi inte behövde gömma några mindre bitar i hörnet. Ovanför singelraden ska vi sedan lägga en trälist.
Mellan arken la vi ett kakelsnöre som var tre millimeter brett.
Vi kom inte helt ifrån kakelskäraren. Eluttaget i hörnet var inte måttanpassat. Så Peter ritade.
Och skar. Och bröt.
Jag fick Erik att ta en bild. Han hade nästan inte glömt hur han skulle göra. Han försökte med en titta-hit-nu-bild. Men den gubben gick inte. Här ska vi jobba.
Det här skulle bli den sista plattan-bilden. Trodde vi.
Nej nej. Vi kom på att vi ville fortsätta uppåt. Peter fick äran att lägga sista raden. Samtidigt började Erik visa hur vi skulle lägga fogen.
Någonstans där tappade jag all energi och hittade en gammal tapetbit som Erik karvat ut i hallen.
Peter fortsatte med att dra fog kors och tvärs över kaklet. För ett kort ögonblick fick jag för mig att jag hellre gillade kaklet när det mörka sken igenom fogarna. Peter sa då "Jag kan lugna dig med att säga att jag hade aldrig gått med på det". Nähe. Sen blev jag nöjd. Ja, efter att jag ätit.
Mellan arken la vi ett kakelsnöre som var tre millimeter brett.
Vi kom inte helt ifrån kakelskäraren. Eluttaget i hörnet var inte måttanpassat. Så Peter ritade.
Och skar. Och bröt.
Jag fick Erik att ta en bild. Han hade nästan inte glömt hur han skulle göra. Han försökte med en titta-hit-nu-bild. Men den gubben gick inte. Här ska vi jobba.
Det här skulle bli den sista plattan-bilden. Trodde vi.
Nej nej. Vi kom på att vi ville fortsätta uppåt. Peter fick äran att lägga sista raden. Samtidigt började Erik visa hur vi skulle lägga fogen.
Någonstans där tappade jag all energi och hittade en gammal tapetbit som Erik karvat ut i hallen.
Peter fortsatte med att dra fog kors och tvärs över kaklet. För ett kort ögonblick fick jag för mig att jag hellre gillade kaklet när det mörka sken igenom fogarna. Peter sa då "Jag kan lugna dig med att säga att jag hade aldrig gått med på det". Nähe. Sen blev jag nöjd. Ja, efter att jag ätit.
Det var kaklingen. Bild på slutresultatet får vänta.
Back on track
Lördagen den tredje september har vi:
- kavlat upp ärmarna igen.
- och faktiskt tagit på oss snickarbyxorna. I alla fall Peter. Jag kör på lyxfrutajts. Ska jag vara ärlig så vet jag inte var jag har mina snickarbyxor. Vi har som sagt inte riktigt fått ordning på förvaringen ännu.
Peter skulle hjälpa styrelseordföranden med att bygga nya förråd i källaren. Först skulle han bara hjälpa mig att lokalisera oljan till köksbänken som fanns någonstans i vårt förråd. Jag hade bestämt mig för att olja in köksbänken som jag talat om så länge. Den skriker av törst.
När vi hittat oljan - skulle vi bara få upp dunken.
Jag försökte. Gick bet. Korken ville inte upp.
Peter försökte först med handkraft. Gick bet. Då tog han till ett tillhygge. En skruvmejsel.
Och han försökte.
Och försökte.
Okej då. Till slut fick han upp den där rackarns dunken och jag kunde börja pensla ut oljan.
Efter att jag oljat in den lät jag oljan ligga och dra i en timme innan jag gnuggade in resterna med en trasa. Volá. Resultatet. En mycket gladare bänkskiva (bänkskiveägare). Hej då torra bänkskiva.
Samtidigt reglade Peter upp väggarna till ett av de nya förråden i källaren.
- Tänk om vi kunde göra klart i vår lägenhet, säger jag.
Då drömmer Peter sig bort och säger:
- Tänk om vi skulle köpa lägenheten under oss och göra om den precis likandant som vi gjorde med vår. Nu vet vi ju hur vi ska göra.
Men.
- Tänk om vi först kunde få göra klart i vår nuvarande lägenhet, säger jag.
Så håller vi på.
Men plötsligt faller andan på. Som i lördags. Bänkskivan blev trots allt inoljad och förrådet blev trots allt nästan färdigbyggt. (En annan styrelsemedlem skulle ta vid där Peter slutade. Jag var ner i förrådet i kväll och kan tillägga - det har han inte.)
- kavlat upp ärmarna igen.
- och faktiskt tagit på oss snickarbyxorna. I alla fall Peter. Jag kör på lyxfrutajts. Ska jag vara ärlig så vet jag inte var jag har mina snickarbyxor. Vi har som sagt inte riktigt fått ordning på förvaringen ännu.
Peter skulle hjälpa styrelseordföranden med att bygga nya förråd i källaren. Först skulle han bara hjälpa mig att lokalisera oljan till köksbänken som fanns någonstans i vårt förråd. Jag hade bestämt mig för att olja in köksbänken som jag talat om så länge. Den skriker av törst.
När vi hittat oljan - skulle vi bara få upp dunken.
Jag försökte. Gick bet. Korken ville inte upp.
Peter försökte först med handkraft. Gick bet. Då tog han till ett tillhygge. En skruvmejsel.
Och han försökte.
Och försökte.
Okej då. Till slut fick han upp den där rackarns dunken och jag kunde börja pensla ut oljan.
Efter att jag oljat in den lät jag oljan ligga och dra i en timme innan jag gnuggade in resterna med en trasa. Volá. Resultatet. En mycket gladare bänkskiva (bänkskiveägare). Hej då torra bänkskiva.
Samtidigt reglade Peter upp väggarna till ett av de nya förråden i källaren.
- Tänk om vi kunde göra klart i vår lägenhet, säger jag.
Då drömmer Peter sig bort och säger:
- Tänk om vi skulle köpa lägenheten under oss och göra om den precis likandant som vi gjorde med vår. Nu vet vi ju hur vi ska göra.
Men.
- Tänk om vi först kunde få göra klart i vår nuvarande lägenhet, säger jag.
Så håller vi på.
Men plötsligt faller andan på. Som i lördags. Bänkskivan blev trots allt inoljad och förrådet blev trots allt nästan färdigbyggt. (En annan styrelsemedlem skulle ta vid där Peter slutade. Jag var ner i förrådet i kväll och kan tillägga - det har han inte.)
1 vecka före flytt
Veckan innan vi skulle flytta in i lägenheten sa jag upp mig som hantverkare. Det där med att äta snabbmat till lunch var aldrig riktigt min grej. Hur mycket jag än försökte. Och kollegerna som jag såg nere på gatan, vi fick ingen bra kontakt. Det blev aldrig någon afterwork. Byggarbetande fick bli min hobby i stället. Vem tog då över när det var som mest kritiskt med tid innan flytten? Jo, Peter. Nu var det slut på finluncher på Södermalm och dags för honom att komma i kontakt med sina norrländska rötter genom hederligt kroppsarbete. Själv låg jag inte på soffan och åt chockladpraliner för att läka min kroppsverk. Nej jag jobbade jag också, men numera som journalist. Första dagen på min nya arbetsplats visade sig bli lukrativ. Jag fick både en iPhone och en macbook pro (om än till låns). Det kunde aldrig hantverkarfacket erbjuda.
Den där Peter han kan han också. Medans jag skrev vid skrivbordet på Aftonbladets nyhetsredaktion hade han börjat sätta upp luckor. Och så klart var jag snäll och levererade pizza till hantverkaren Peter.
Erik kämpade in i det sista med att hjälpa oss innan han skulle på semester till Höga kusten. Piro ett var att få i gång vattnet. Här gör han hål för vattenblandaren.
På min lediga tid sysslade jag med min numera hobby - totalrenovera en lägenhet för första gången. Jag la silikon på insidan av bänkskivan för diskbänken innan vi la en packning på ovansidan och skrivade fast diskbänken.
Diskbänk på plats. Check! Vattenblandare. Check! Timmarna senare var även vatten- och avloppsrör i kopplade.
Peter och Erik hann även innan flytten i sovrummet:
- slipa och lacka golvet en andra vända.
- måla om skiljelinjen mellan vägg- och takfärg med en mycket bättre maskeringstejp. I det fallet är faktiskt dyrast bäst.
- målat element med elementsprayfärg och bakom element med rester från takfärgen och det blev jättebra.
- slipat och målat fönsterbrädan.
- målat vitt längst ner på gasröret så att det överrensstämmer med golvsockeln.
I köket:
- monterat fast täckskivor på skåpsidor, dekorlist ovanför och i underkant av väggskåp och satt fast golvsockel.
Men vi har en del kvar att göra. Som påminnelse hänger en att göra-lista i badrummet.
Den där Peter han kan han också. Medans jag skrev vid skrivbordet på Aftonbladets nyhetsredaktion hade han börjat sätta upp luckor. Och så klart var jag snäll och levererade pizza till hantverkaren Peter.
Erik kämpade in i det sista med att hjälpa oss innan han skulle på semester till Höga kusten. Piro ett var att få i gång vattnet. Här gör han hål för vattenblandaren.
På min lediga tid sysslade jag med min numera hobby - totalrenovera en lägenhet för första gången. Jag la silikon på insidan av bänkskivan för diskbänken innan vi la en packning på ovansidan och skrivade fast diskbänken.
Diskbänk på plats. Check! Vattenblandare. Check! Timmarna senare var även vatten- och avloppsrör i kopplade.
Peter och Erik hann även innan flytten i sovrummet:
- slipa och lacka golvet en andra vända.
- måla om skiljelinjen mellan vägg- och takfärg med en mycket bättre maskeringstejp. I det fallet är faktiskt dyrast bäst.
- målat element med elementsprayfärg och bakom element med rester från takfärgen och det blev jättebra.
- slipat och målat fönsterbrädan.
- målat vitt längst ner på gasröret så att det överrensstämmer med golvsockeln.
I köket:
- monterat fast täckskivor på skåpsidor, dekorlist ovanför och i underkant av väggskåp och satt fast golvsockel.
Men vi har en del kvar att göra. Som påminnelse hänger en att göra-lista i badrummet.
Mera montage
Tisdagen (den 14 juni) i bilder.
Vi monterade ihop lådor till lådskåp med grönska i bakgrunden. Vår lägenhet ligger i ett sydostligt hörn av fastigheten. Åt söder har vi lite skog och åt öster Alviks centrum med mycket trafik. Passande nog ska det här fönstret i höst bytas ut mot en balkong. Då har vi både en fransk balkong och en vanlig balkong.
Peter tycker förövrigt att det är läckert att fota i motljus. Jag tycker att det blir mörkt.
Jag grymtade över Ikeas monteringshänvisning. Inte för att den var svår utan för att det var en karl på bilden. Så typiskt. Grymt. Grymt.
Elektrikern gjorde sitt och bytte ut en textilkabel från forntiden (typ) vid ljusknappen bredvid ytterdörren mot en som håller dagens mått. Alla textilkablar har bytts ut tidigare utom denna. Hållbar?
Erik borrade in skruvskallarna som tittade ut från listen. Jag spacklade igen hålen.
Sen hörrni var det dags att skära ut hål i bänkskivan för spishäll och diskho.
Lagarbete.
Se där. Diskhon passade perfekt. Vi har valt Ikeas största Boholmen-modell.
Vi monterade ihop lådor till lådskåp med grönska i bakgrunden. Vår lägenhet ligger i ett sydostligt hörn av fastigheten. Åt söder har vi lite skog och åt öster Alviks centrum med mycket trafik. Passande nog ska det här fönstret i höst bytas ut mot en balkong. Då har vi både en fransk balkong och en vanlig balkong.
Peter tycker förövrigt att det är läckert att fota i motljus. Jag tycker att det blir mörkt.
Jag grymtade över Ikeas monteringshänvisning. Inte för att den var svår utan för att det var en karl på bilden. Så typiskt. Grymt. Grymt.
Elektrikern gjorde sitt och bytte ut en textilkabel från forntiden (typ) vid ljusknappen bredvid ytterdörren mot en som håller dagens mått. Alla textilkablar har bytts ut tidigare utom denna. Hållbar?
Erik borrade in skruvskallarna som tittade ut från listen. Jag spacklade igen hålen.
Sen hörrni var det dags att skära ut hål i bänkskivan för spishäll och diskho.
Lagarbete.
Se där. Diskhon passade perfekt. Vi har valt Ikeas största Boholmen-modell.
Bänkskivan blev rätt - till slut
Måndagens bilder. Peter tog ledigt från jobbet (den 13 juni) och vi åkte till Culimar i Slakthusområdet för att hämta vår beställda bänkskiva i Iroko, afrikansk teak. Peter vaktade bilen och jag gick ner till lagret. När jag kom upp sa jag förskräckt till Peter "Skivan var väldigt ljus" och gick sedan in i butiken. När jag kom ut därifrån sa jag till Peter "Du, skivan kommer bli så här. Det är ju typ furu nästan ek."
Försäljaren visade mig den här skivan. Så här skulle skivan se ut när den är färdigoljad. Det var inte vad vi beställd.
Peter pratade med lagret och fick uppgifter om att skivan kommer bli mörkare.
Ja, visst så här. Försäljaren hade visat mig fel bänkskiva. Puhh!
Vi la bänskivan på plats för att kontrollera att alla måtten stämde. Jorå.
Peter sågade till en passbit som skulle fast i köket mellan hörnskåpet och lådskåpet till höger.
Jag började ytbehandla bänkskivorna. Och det blev mörkt - så mörkt som vi hade tänkt oss. Lättad.
Se, en av två skivor är oljade. Check! Jag var riktigt nöjd och det var så kul att måla med olja. Det blev inte alls så där irriterande flammigt som det blivit med målarfärgen på väggarna. Det var bara lätt, lätt, lätt.
Sen skruvade vi fast bänkskåpen i köksväggen.
Och la på bänkskivorna på bänkskåpen med den ytbehandlade undersidan neråt.
Vi kollade från alla hål hur det såg ut.
Jag tog därefter tag i penseln igen. Nu var det ovansidan som skulle få smörj.
Klart!
Försäljaren visade mig den här skivan. Så här skulle skivan se ut när den är färdigoljad. Det var inte vad vi beställd.
Peter pratade med lagret och fick uppgifter om att skivan kommer bli mörkare.
Ja, visst så här. Försäljaren hade visat mig fel bänkskiva. Puhh!
Vi la bänskivan på plats för att kontrollera att alla måtten stämde. Jorå.
Peter sågade till en passbit som skulle fast i köket mellan hörnskåpet och lådskåpet till höger.
Jag började ytbehandla bänkskivorna. Och det blev mörkt - så mörkt som vi hade tänkt oss. Lättad.
Se, en av två skivor är oljade. Check! Jag var riktigt nöjd och det var så kul att måla med olja. Det blev inte alls så där irriterande flammigt som det blivit med målarfärgen på väggarna. Det var bara lätt, lätt, lätt.
Sen skruvade vi fast bänkskåpen i köksväggen.
Och la på bänkskivorna på bänkskåpen med den ytbehandlade undersidan neråt.
Vi kollade från alla hål hur det såg ut.
Jag tog därefter tag i penseln igen. Nu var det ovansidan som skulle få smörj.
Klart!
Köket växer fram
Jag ligger efter med bilderna men här kommer söndagens (den 12 juni). Vi började dagen med att besöka brädgården.
En planka inhandlades för att skruvas fast i köksgolvet...
... så här för att ge stöd åt avloppsröret. Erik pallade upp röret på klossar med olika höjd för att få rätt lutning. På så sätt blir det fackmannamässigt gjort.
Vi monterade sista bänkskåpet - högskåpet för kyl och frys. Här kapar vi av en täckskiva som vi sedan fäste högst upp på högskåpet där det blir en mindre skåpförvaring.
Vi fäste benen på bänkskåpen, ställde dem på plats och borrade hål i väggen.
Viktigt att det inte blir snett.
En planka inhandlades för att skruvas fast i köksgolvet...
... så här för att ge stöd åt avloppsröret. Erik pallade upp röret på klossar med olika höjd för att få rätt lutning. På så sätt blir det fackmannamässigt gjort.
Vi monterade sista bänkskåpet - högskåpet för kyl och frys. Här kapar vi av en täckskiva som vi sedan fäste högst upp på högskåpet där det blir en mindre skåpförvaring.
Vi fäste benen på bänkskåpen, ställde dem på plats och borrade hål i väggen.
Viktigt att det inte blir snett.
Gnet framåt
På måndagen fortsatte vi att måla i sovrummet. Förbättringsmåla. Målningen börjar bete sig som spacklingen. Det är svårt och verkar behövas många lager. Ni får gärna lämna en kommentar med målartips. Det behöver vi. Båda två.
Jag målade detaljer och Peter stora ytor. Det blir bäst så. Vi har båda insett att jag är noggrann och Peter snabb.
Vi monterade två köksskåp. Eller vi och vi. De stora målarytorna tog lång tid även fast Peter är kvick som en fågel (!?). Jag skruvade mest. Peter hann nog bara skruva den här skruven...
Så blev de nymonterade skåpen. De går fort trots att bänkskåpen har några fler moment än väggskåpen. Det högra skåpet är till spisen och det vänstra till diskhon.
Här är även en bild på överskåpen som vi monterade innan utlandssemestern. Måndagen den 6 juni var det slut på vila.
Jag målade detaljer och Peter stora ytor. Det blir bäst så. Vi har båda insett att jag är noggrann och Peter snabb.
Vi monterade två köksskåp. Eller vi och vi. De stora målarytorna tog lång tid även fast Peter är kvick som en fågel (!?). Jag skruvade mest. Peter hann nog bara skruva den här skruven...
Så blev de nymonterade skåpen. De går fort trots att bänkskåpen har några fler moment än väggskåpen. Det högra skåpet är till spisen och det vänstra till diskhon.
Här är även en bild på överskåpen som vi monterade innan utlandssemestern. Måndagen den 6 juni var det slut på vila.
Kök och svart klet
Sista dagarna innan vår avresa till varmare breddgrader hann vi faktiskt med mer än att måla i sovrummet. På torsdag och fredag, 25-26 maj, fick äntligen sovrumsgolvet sin beskärda del av vår uppmärksamhet.
Erik provslipade några bräder i sovrummet. Jojo, se så grant det blir.
Han tog även sig an de anslutande vattenledningarna i badrummet från köket (till höger i bild) Men, när Erik rörde i de befintliga röret ovan så började det läcka. Röret var trasigt. Dålig kvalitet. Så Erik ringde doktorn och doktorn svara att han kunde komma på ett hembesök redan nästa dag. Erik gav röret ett plåster på såret så länge.
Golvspringorna i sovrummet fick en total makeover. Före.
Efter.
Sen förstörde jag allt det fina och fick för mig att börja måla större springor. Nej, jag fyllde igen springorna med svart golvfog. Det ska va så och kommer bli fint. Jag lovar. Ni ska få se.
"Titta hit", sa Erik när han skulle ta fotot. "Nej, Erik. Det ska inte vara såna kort". "Men jag måste ju få se lite ansikte i alla fall." Så här blev vår kompromis.
I torsdags var det äntligen dags för att börja fästa köksskåp på väggen. Pang sa det så var de uppe.
Vi fortsatte att nåta golven med fogmassan. Peter passade på att göra reklam för lokaltidningen i Skellefteå med sina kameravinklar. Men tidningen heter ju bara Norran numera. Så det här kanske inte gills?
För att ge Norran monopol valde Peter att inte ha på sig någon tröja alls när han själv nåtade golv.
Och så här lämnade vi golven i Eriks händer. Han skulle nämligen slipa sovrumsgolvet medans vi var borta.
Erik provslipade några bräder i sovrummet. Jojo, se så grant det blir.
Han tog även sig an de anslutande vattenledningarna i badrummet från köket (till höger i bild) Men, när Erik rörde i de befintliga röret ovan så började det läcka. Röret var trasigt. Dålig kvalitet. Så Erik ringde doktorn och doktorn svara att han kunde komma på ett hembesök redan nästa dag. Erik gav röret ett plåster på såret så länge.
Golvspringorna i sovrummet fick en total makeover. Före.
Efter.
Sen förstörde jag allt det fina och fick för mig att börja måla större springor. Nej, jag fyllde igen springorna med svart golvfog. Det ska va så och kommer bli fint. Jag lovar. Ni ska få se.
"Titta hit", sa Erik när han skulle ta fotot. "Nej, Erik. Det ska inte vara såna kort". "Men jag måste ju få se lite ansikte i alla fall." Så här blev vår kompromis.
I torsdags var det äntligen dags för att börja fästa köksskåp på väggen. Pang sa det så var de uppe.
Vi fortsatte att nåta golven med fogmassan. Peter passade på att göra reklam för lokaltidningen i Skellefteå med sina kameravinklar. Men tidningen heter ju bara Norran numera. Så det här kanske inte gills?
För att ge Norran monopol valde Peter att inte ha på sig någon tröja alls när han själv nåtade golv.
Och så här lämnade vi golven i Eriks händer. Han skulle nämligen slipa sovrumsgolvet medans vi var borta.
Le Cuisine
Bevis på köksmontage av väggskåp. Skåpet står lite i oordning och så klart vid fel vägg. Har ni glömt bort hur köket ska se ut när det är klart klicka här.
Dick drog sin kabel
Vi ska dra in ny el till sovrummet för 3-4 eluttag, takbelysning i passagen och en lysknapp. Första besöket, den 19 maj, för våra två elektrikerna tog en timme. Då hann de dra fram el till köket och delar av sovrummet.
Elektrikern Dick använde en gammal kopplingsdosa för att dra fram elen i sovrummet. Han tog först bort en gammal kabelsnutt som tittade ut ur väggen och borrade genom väggen till dosan som satt på andra sidan i köket för att dra in ny kabel. Dessvärre har vi väldigt porösa väggar. Hålet blev något större än några millimeter. Vi lär få introduceras med spacklet igen.
Dick fäste sedan kabeln i vägghörnet ända ned mot golvet. Där ska vi sedan få ett vägguttag.
Hålet genom schaktet till avloppsröret ska vi täcka med en plåt. Ser ni att det numera är slätt och vitt runtom?
Elektrikern Dick använde en gammal kopplingsdosa för att dra fram elen i sovrummet. Han tog först bort en gammal kabelsnutt som tittade ut ur väggen och borrade genom väggen till dosan som satt på andra sidan i köket för att dra in ny kabel. Dessvärre har vi väldigt porösa väggar. Hålet blev något större än några millimeter. Vi lär få introduceras med spacklet igen.
Dick fäste sedan kabeln i vägghörnet ända ned mot golvet. Där ska vi sedan få ett vägguttag.
Hålet genom schaktet till avloppsröret ska vi täcka med en plåt. Ser ni att det numera är slätt och vitt runtom?
Måleri med Peter
I tisdags, den 17 maj, målade vi vitt, vitt, vitt med grund- och takfärg. Och en och annan grönblå ruta.
Mera vitt.
Medan Peter målade taket i sovrummet målade jag klart ena väggen i passagen och kring dörren. Jag var snäll nog att låta även Peter få prova på glädjen med takmålning.
"Uöhhh", lät det ifrån honom ibland. "Är det jobbigt", frågade jag. "Ja, som tusan!"
Vi tog fikapaus med Sarah Bernhardt, även kallad försoningsbeskvi.
Akta så att inte spöket tar dig Peter!
Två provfärger blev snart fem. Det är svårt att bestämma väggfärg. Jag röstade på den ljusblå längst ned åt vänster. Peter på den gröna bredvid. Erik tyckte om båda våra förslag.
Peter fick fräknar av allt solande. Nej målande, menar jag.
Styrkeprov, eller? Innan svaret ska ni först få en liten historielektion:
Lägenheten går mycket i stil med epoken nyklassicism, som varade under 1910-1920-tal, trots att huset byggdes 1931. Den har spegeldörrar, breda och höga golvsocklar, högt i tak (2,7 meter) och som här i sovrummet en avrundning mellan tak och väggar. Takfärgen går dessutom lite längre ner på väggen.
Killarna mätte därför ut skiljelinjen mellan tak- och väggfärg. Det blev ungefär 17 centimeter ner från taket, på samma nivå som i vardagsrummet.
"Du har ju nästan inte fått vara med på någon bild idag", sa Peter i slutet av dagen. "Ja, och då passar du på att fota mig när jag städar!?", svarade jag...
Mera vitt.
Medan Peter målade taket i sovrummet målade jag klart ena väggen i passagen och kring dörren. Jag var snäll nog att låta även Peter få prova på glädjen med takmålning.
"Uöhhh", lät det ifrån honom ibland. "Är det jobbigt", frågade jag. "Ja, som tusan!"
Vi tog fikapaus med Sarah Bernhardt, även kallad försoningsbeskvi.
Akta så att inte spöket tar dig Peter!
Två provfärger blev snart fem. Det är svårt att bestämma väggfärg. Jag röstade på den ljusblå längst ned åt vänster. Peter på den gröna bredvid. Erik tyckte om båda våra förslag.
Peter fick fräknar av allt solande. Nej målande, menar jag.
Styrkeprov, eller? Innan svaret ska ni först få en liten historielektion:
Lägenheten går mycket i stil med epoken nyklassicism, som varade under 1910-1920-tal, trots att huset byggdes 1931. Den har spegeldörrar, breda och höga golvsocklar, högt i tak (2,7 meter) och som här i sovrummet en avrundning mellan tak och väggar. Takfärgen går dessutom lite längre ner på väggen.
Killarna mätte därför ut skiljelinjen mellan tak- och väggfärg. Det blev ungefär 17 centimeter ner från taket, på samma nivå som i vardagsrummet.
"Du har ju nästan inte fått vara med på någon bild idag", sa Peter i slutet av dagen. "Ja, och då passar du på att fota mig när jag städar!?", svarade jag...
Rör fick träffa böj
- Kom Josefin! Kom ska du få se, ropade Peter från köket i helgen, 14 maj.
Och nu ska även ni få se vad killarna pysslade med.
Hörde ni vad Peter sa på slutet? "Nu har vi vatten." Jajamen, men ingen diskho - än.
Och nu ska även ni få se vad killarna pysslade med.
Hörde ni vad Peter sa på slutet? "Nu har vi vatten." Jajamen, men ingen diskho - än.
Små pill
I helgen har vi gnetat på med små pill. The never ending story.
Jag slipade på de ställen som vi spacklat - återigen.
Peter jämnade till kanten med en brytkniv där golvsockeln tidigare suttit.
Ja, han kryp då bara på golvet den där Peter.
Folk vallfärdar för att titta på vårt hus. Eller så var det Tranebergstunneln som lockade. SL hade "öppet hus" i tunneln på lördagen för första och enda gången. Tunneln tas i drift 2013 för tvärbana mot Sundbyberg.
Erik fixade vid avloppsröret med bruk.
Vårt flerfamiljshus byggdes klart 1931. Det är gammalt. Så långt har jag tänkt, men inte att det faktiskt är en 80-åring. Tänk, kutterspånet har legat på samma plats under golvbräderna i 80 år. De ni. Snacka om hållbarhet.
Vi la på lite bruk för att förlänga golvreglarna.
Erik borrade fast träbräder för elektrikern att fästa elkablarna på.
Det skulle krävas en spruta för att få ha plåster på bygget. Under lunchrasten passade vi på att betala 350 kronor för en liten dos smärta med fästingvaccin. En liten pojke stod i dörren till vaccinbussen när jag fick min spruta och tittade storögd på mig. "Slappna av och häng med armen", sa läkarn. "Ja", sa jag, bet ihop och hämtade andan. När det var klart log jag ett falskt leende mot barnet.
Peter hjälpte Erik att bocka presolrören till köket, som blir våra nya vattenledningar. Håll utkik för rörliga bilder!
Jag slipade på de ställen som vi spacklat - återigen.
Peter jämnade till kanten med en brytkniv där golvsockeln tidigare suttit.
Ja, han kryp då bara på golvet den där Peter.
Folk vallfärdar för att titta på vårt hus. Eller så var det Tranebergstunneln som lockade. SL hade "öppet hus" i tunneln på lördagen för första och enda gången. Tunneln tas i drift 2013 för tvärbana mot Sundbyberg.
Erik fixade vid avloppsröret med bruk.
Vårt flerfamiljshus byggdes klart 1931. Det är gammalt. Så långt har jag tänkt, men inte att det faktiskt är en 80-åring. Tänk, kutterspånet har legat på samma plats under golvbräderna i 80 år. De ni. Snacka om hållbarhet.
Vi la på lite bruk för att förlänga golvreglarna.
Erik borrade fast träbräder för elektrikern att fästa elkablarna på.
Det skulle krävas en spruta för att få ha plåster på bygget. Under lunchrasten passade vi på att betala 350 kronor för en liten dos smärta med fästingvaccin. En liten pojke stod i dörren till vaccinbussen när jag fick min spruta och tittade storögd på mig. "Slappna av och häng med armen", sa läkarn. "Ja", sa jag, bet ihop och hämtade andan. När det var klart log jag ett falskt leende mot barnet.
Peter hjälpte Erik att bocka presolrören till köket, som blir våra nya vattenledningar. Håll utkik för rörliga bilder!
Eriks arbete
Jojo, här hade det hänt grejer medan jag varit bortrest 9-13 maj.
Vi har numera våra efternamn på ytterdörren till lägenheten.
Ett avloppsrör in i köket.
Till vänster i bild ser ni att avsloppsröret är borta och hålet igenmurat. Erik har dragit om avloppsröret ut mot köket och murat/ cementerat igen öppningen i omgångar.
Erik har även satt tillbaka det ursprungliga ventilationsspjället som jag och Peter ville bevara. Vi var mycket nöjda med resultatet.
Golvet i passagen är nu i jämnhöjd. Erik har brytit upp golvet, reglerat golvreglarna och sedan skruvat tillbaka golvplankorna. Det blev en planka för lite närmast dörren och där har vi stött på ett litet problem. Det går inte numera att få tag på 28 millimeters tjocka plank som det är här. Men Erik är en riktig problemlösare - han tar plankor från det gamla finskåpet och ersätter finskåpet med nya tunnare plank.
Vi har numera våra efternamn på ytterdörren till lägenheten.
Ett avloppsrör in i köket.
Till vänster i bild ser ni att avsloppsröret är borta och hålet igenmurat. Erik har dragit om avloppsröret ut mot köket och murat/ cementerat igen öppningen i omgångar.
Erik har även satt tillbaka det ursprungliga ventilationsspjället som jag och Peter ville bevara. Vi var mycket nöjda med resultatet.
Golvet i passagen är nu i jämnhöjd. Erik har brytit upp golvet, reglerat golvreglarna och sedan skruvat tillbaka golvplankorna. Det blev en planka för lite närmast dörren och där har vi stött på ett litet problem. Det går inte numera att få tag på 28 millimeters tjocka plank som det är här. Men Erik är en riktig problemlösare - han tar plankor från det gamla finskåpet och ersätter finskåpet med nya tunnare plank.
Förra veckan i bilder
Det var svårt att ta bilder när man är själv på bygget, men jag gjorde ett tappert försök.
Efter att jag spacklat klart slipade jag väggarna - ja hela väggarna - med sandpapper.
Sandpapprade och tvingade Erik att fota.
Åt första måltiden någonsin - i - lägenheten. För glass räknas inte som riktig mat, även om jag skulle vilja.
Slipade lister fria från ful målarfärg.
Erik spacklade i köket på platsen för det framtida kaklet.
Och sen kom köket från Ikeas lager. "Oj, det ser tungt ut", sa jag till leveranskillarn. "Ja, det finns mycket att bära om ni vill." Nog för att jag gärna vill visa mig stark, men någon måtta får det vara. Jag bar inget.
"Det känns som att bygga ett torn varje gång", sa leveranskillarna, som bar tonvis med grejer. Vi ingen hiss i huset, men desto fler trappor. Dessutom ligger ägenheten på tredje våningen.
Erik borrade hål i väggen som leder till avloppsrören från gammla köket/ nya sovrummet. Tanken är att vi (Erik) ska leda om avloppsröret inne i väggen och ut på andra sidan till nya köket. På så sätt slipper vi ha rördragningen synlig i sovrummet.
Han sågade lite till med tigersågen vars sågblad var "jättdåligt". Taggarna nöttes bort direkt.
Erik tog även en vilopaus.
Och fick känna på hur det är att vara gråhårig.
Tydligen har röret skarvats fyra gånger på mindre än 1 meter. Så omdragningen såg lovande ut, enligt Erik.
I helgen var Peter tillbaka på bygget. Vi slipade de sista väggarna med sandpapper.
Erik tog bort dörrlister och spacklade igen hål med gipsbruk. Där ska vi sedan dra en kabelkanal till den nya elcentralen.
Grönt har det varit och grönt ska det bli. Under flera lager målarfärg på ventilationsluckan i sovrummet hittade jag ursprungsfärgen - grönt. Vi har tänkt måla sovrummet i en blågrön nyans.
Jag spacklade igen hål som uppstått när vi dragit bort gamla elkablar runt lister, här runt toalettdörren.
Sen hörrni, drog vi första draget med målarfärg. Det var spännande, faktiskt.
Kolla kolla, vad vitt och fräscht det blir. Och se sen vad snygg jag är i min kondom på huvudet. Jag har tagit byggklädseln till en ny dimension.
Peter fick också måla.
Jag upprepar - se så vitt och fint det blir!
Men i ett av hörnen längst in i sovrummet blev det fel. Färgen släppte och kladdade fast runt om. Jaja...
På lördagen fortsatte vi måla i hallen och nya köket.
Och vi spacklade för små hål som med färgen blev mer synliga. Jag trodde ändå att det skulle vara mer.
Sen tillagade vi lite putsbruk och fyllde i hål vid fönster och dörrar till den franska balkongen. Hantverkarna som bytte ut fönster och balkongdörrar innan vi fick lägenheten hade rivit upp de hålen, men inte lagat dem. Så klart. Där skiljer vi oss åt, de riktiga hantverkarna och jag.
Spackel
Vi har nu kommit till spackelfasen i vårt bygge. I helgen, 31 april och 1 maj, har vi inte gjort annat än att spackla, spackla och spackla.
Erik har också börjat förbereda inför det nya köket. Flera lager av tapet togs bort för att ge ett stabilt underlag för kaklet.
Vi använde lite olika tekniker med spackelspaden.
Och jorå, trots olika spackeltekniker så börjar väggarna ta sig och dörren ut från det gamla köket är ett minne blott. Vi har gjort slut på tre tio kilos hinkar med spackel och börjat på den fjärde. Vi har även härmed avverkat arbetsdag 7-8 i operation storrenovera en lägenhet för första gången.
Och i veckan och 1,5 månad framöver är jag officiellt mellan två jobb. Gissa var jag ska spendera min tid?
Erik har också börjat förbereda inför det nya köket. Flera lager av tapet togs bort för att ge ett stabilt underlag för kaklet.
Vi använde lite olika tekniker med spackelspaden.
Och jorå, trots olika spackeltekniker så börjar väggarna ta sig och dörren ut från det gamla köket är ett minne blott. Vi har gjort slut på tre tio kilos hinkar med spackel och börjat på den fjärde. Vi har även härmed avverkat arbetsdag 7-8 i operation storrenovera en lägenhet för första gången.
Och i veckan och 1,5 månad framöver är jag officiellt mellan två jobb. Gissa var jag ska spendera min tid?
Förra helgen i bilder
Vi jobbade samtliga lediga dagar under påskhelgen 22-25 april, fredag-måndag, och hann med en hel del.
Vi började fredagen med att lasta ...
... allt det här - resterna från det tidigare köket - tre trappor ner...
... i ett släp. När vi ändå höll på att riva i lägenheten passade vi även på att plocka ut fönstrena. Eller? En del av er har undrat "men ska ni riva ut hela lägenheten". Ja, nästan. men i det här fallet är vi helt oskyldiga. Bara några veckor innan vi fick tillträde till lägenheten bytte bostadsrättföreningen ut husets alla fönster. Och vi har bestämt - vi behåller de nya.
Två stora lass med bråte gick till Brommas återvinningscentral cirka tio minuter från lägenheten. Det var faktiskt rätt lugnt på centralen och vi behövde inte köa.
Påskhelgen till ära fick vi förstärkning av Peters pappa Erik. Han fick den stora äran att montera ner ett orginalskåp i köket från när lägenheten byggdes 1931. Det ska vi behålla och bygga upp igen intill det nya köket.
Vi rev också det allra sista i passagen efter mycket funderande fram och tillbaka om huruvida vi skulle behöva det här skåpet eller inte.
Peter fick hjälp av Erik och lära sig bända "rätt".
Lördag morgon tog jag mig an att knacka bort "sjuk" betong som satt löst i väggen. Och jag kan även påpeka - vi tog rätt beslut gällande det sista skåpet i passagen. Passagen fick en större rymd och övergång till sovrummet. Skönt. "Annars kunde vi bara bygga nytt", hävdade Peter. Bara.
Killarna städade.
De bände sedan loss dörrkarmen. "Som skulle behållas." Den kan ju vara bra att ha...
Jag fortsatte knacka och knacka och knacka.
När jag var klar med knackandet sopade även jag golvet rent. Och vad hittar journalisten? Jo, en liten tidningsremsa som inte gick att avsläsa. Men i en av springorna bredvid låg en börssida från 1968.
På söndagen introducerades jag och murbruket. Erik var en bra handledare och visade steg för steg hur murbruket skulle röras ihop och sedan fästas på väggen.
Jorå, det gick. Rätt knyck i handleden och sedan smeta ut.
Mitt i prick.
Peter fick också prova. Sen ville han en egna verktyg. Vi tyckte båda att det var så kul så snart var det - game on och "pax den väggen".
Det gick i en väldans fart. Erik stängde under tiden igen dörröppningen mellan hallen och gamla köket.
På måndagen började jag spackla. Det var lättare sagt än gjort. Det var första gången jag spacklade i hela mitt liv.
Peter murade igen det allra sista och Erik reglade igen dörren.
Byggteamet lunchade hos Karin och Erik i Spånga.
Och jag fortsatte sedan spackla.
Så här såg sovrummet ut när vi lämnade det på måndag kväll.
Vi började fredagen med att lasta ...
... allt det här - resterna från det tidigare köket - tre trappor ner...
... i ett släp. När vi ändå höll på att riva i lägenheten passade vi även på att plocka ut fönstrena. Eller? En del av er har undrat "men ska ni riva ut hela lägenheten". Ja, nästan. men i det här fallet är vi helt oskyldiga. Bara några veckor innan vi fick tillträde till lägenheten bytte bostadsrättföreningen ut husets alla fönster. Och vi har bestämt - vi behåller de nya.
Två stora lass med bråte gick till Brommas återvinningscentral cirka tio minuter från lägenheten. Det var faktiskt rätt lugnt på centralen och vi behövde inte köa.
Påskhelgen till ära fick vi förstärkning av Peters pappa Erik. Han fick den stora äran att montera ner ett orginalskåp i köket från när lägenheten byggdes 1931. Det ska vi behålla och bygga upp igen intill det nya köket.
Vi rev också det allra sista i passagen efter mycket funderande fram och tillbaka om huruvida vi skulle behöva det här skåpet eller inte.
Peter fick hjälp av Erik och lära sig bända "rätt".
Lördag morgon tog jag mig an att knacka bort "sjuk" betong som satt löst i väggen. Och jag kan även påpeka - vi tog rätt beslut gällande det sista skåpet i passagen. Passagen fick en större rymd och övergång till sovrummet. Skönt. "Annars kunde vi bara bygga nytt", hävdade Peter. Bara.
Killarna städade.
De bände sedan loss dörrkarmen. "Som skulle behållas." Den kan ju vara bra att ha...
Jag fortsatte knacka och knacka och knacka.
När jag var klar med knackandet sopade även jag golvet rent. Och vad hittar journalisten? Jo, en liten tidningsremsa som inte gick att avsläsa. Men i en av springorna bredvid låg en börssida från 1968.
På söndagen introducerades jag och murbruket. Erik var en bra handledare och visade steg för steg hur murbruket skulle röras ihop och sedan fästas på väggen.
Jorå, det gick. Rätt knyck i handleden och sedan smeta ut.
Mitt i prick.
Peter fick också prova. Sen ville han en egna verktyg. Vi tyckte båda att det var så kul så snart var det - game on och "pax den väggen".
Det gick i en väldans fart. Erik stängde under tiden igen dörröppningen mellan hallen och gamla köket.
På måndagen började jag spackla. Det var lättare sagt än gjort. Det var första gången jag spacklade i hela mitt liv.
Peter murade igen det allra sista och Erik reglade igen dörren.
Byggteamet lunchade hos Karin och Erik i Spånga.
Och jag fortsatte sedan spackla.
Så här såg sovrummet ut när vi lämnade det på måndag kväll.
Skeppet är bränt
Bilder säger mer än tusen ord. Nu finns det ingen återvändo. Pappa, här har du de efterlängtade bildbevisen.
Jag började med att montera ned belysningen ovanför diskhon.
Peter stängde av vattnet och tömde ut resterna i en hink. Sen var det ju det där med rörpluggarna. Vi hade köpt fel tidigare på morgonen. Det var bara att knipa och smaska så bra vi kunde med den saliv vi hade kvar. För felplugg - inget vatten.
Peter använde borrmaskinen för första gången. Jag hade redan kört in den.
Bådas krafter behövdes för att bända lös bänk- och väggskåp. Därav inget kodak-ögonblick. Men när skåpen väl var borta gick jag lös på kaklet. Här knackar jag på någon list. Det var ingen bra idé. Gick jättetrögt och hjälpte inte alls få bort kaklet. Tacka vet jag att knacka ovanför plattan. Gärna lite försiktigt först innan man lägger in storstöten. Vid den tid punkten som jag fått in rätta knycken hade även Peter fått upp ögonen för att knacka bort kaklet. Och det gick i en väldans fart för oss. Kul var det också.
När vi var på väg att avrunda första dagens arbete upptäckte vi att det rann vatten på badrumsgolvet. "Det kanske var jag som skvätte", sa Peter då. Men serru det var det inte, inte den här gången. Peter upptäckte kort därefter en fin svart tejp runt ett av rören under handfatet. Fuljobb kallar vi det.
----
Andra dagen på bygget börjar vi med att städa upp oredan som vi ställde till med dagen innan. Köket är ett minne blott. Jag upprepar, det finns ingen återvändo.
Vi fortsatte rivandet i garderoben med lister och klädstång. Sen rök kvarvarande hyllor.
Sen gick jag runt till andra sidan, gamla köket, och rev upp klickgolvet. För första gången i mitt liv tog jag på mig munskydd för det dammade en del. Mitt betyg blir två av fem solar. Munskyddet pös ut en del luft vilket gav imma på glasögonen, men höll ändå tillbaka en del luft så att det för en astmatiker som mig blev tungandat. Summa summarum är det nog ändå bättre att ta några tunga andetag än båsiga andetag.
Peter fick ett genombrott i passagen och vi var igenom väggen mellan skafferi och garderob. Han sågade med en sticksåg längst upp och bände, vred och slog loss bräderna.
Och han klarade det! Här har vi nu passagen mellan gamla köket/ nya sovrummet och vardagsrummet. 
Enda sedan i fredags har det varit bra väder i Stockholm med minst 15 grader och sol. I söndags åt vi vår andra glass, tyvärr inne men ändå. Vi har fortfarande frys och kyl ikopplade men i vardagsrummet.
Sen vi köpte lägenheten har jag funderat över vad som gömt sig under klickgolvet. Kunde det vara ett riktigt fint trägolv? Genom en springa vid skafferiet hade jag sett det vitsvartrandiga plastmattan, men inte det här - plankgolv. Vi kunde ana trägolv när vi lyfte bort bänkskåpet, men inte att det skulle sträcka sig över hela köksgolvet. Det kommer bli jättefint.
Vi fortsatte att ta fram golvet. Först rev vi bort plastmattan och bankade vi lätt i spånskivan så att spikarna lossade uppåt. Sen var det bara att lyfta uppåt. Någonståns på mitten tog jag vid.
Jag bankade in kofoten under spånskivan för att sedan bända upp.
Under tiden som jag bände upp golvet öppnade Peter upp passagen ytterligare genom att såga bort väggbiten som stack ut vid skafferiets dörrkarm. Det blev riktigt öppet och fint.
Han rensade även bort bräder från väggen.
Det var allt gott folk. Mer hann vi inte på två dagar.
