Gustavslundsvägen

Bilder säger mer än tusen ord. Nu finns det ingen återvändo. Pappa, här har du de efterlängtade bildbevisen.



Jag började med att montera ned belysningen ovanför diskhon.



Peter stängde av vattnet och tömde ut resterna i en hink. Sen var det ju det där med rörpluggarna. Vi hade köpt fel tidigare på morgonen. Det var bara att knipa och smaska så bra vi kunde med den saliv vi hade kvar. För felplugg - inget vatten.



Peter använde borrmaskinen för första gången. Jag hade redan kört in den.



Bådas krafter behövdes för att bända lös bänk- och väggskåp. Därav inget kodak-ögonblick. Men när skåpen väl var borta gick jag lös på kaklet. Här knackar jag på någon list. Det var ingen bra idé. Gick jättetrögt och hjälpte inte alls få bort kaklet. Tacka vet jag att knacka ovanför plattan. Gärna lite försiktigt först innan man lägger in storstöten. Vid den tid punkten som jag fått in rätta knycken hade även Peter fått upp ögonen för att knacka bort kaklet. Och det gick i en väldans fart för oss. Kul var det också.



När vi var på väg att avrunda första dagens arbete upptäckte vi att det rann vatten på badrumsgolvet. "Det kanske var jag som skvätte", sa Peter då. Men serru det var det inte, inte den här gången. Peter upptäckte kort därefter en fin svart tejp runt ett av rören under handfatet. Fuljobb kallar vi det.

----





Andra dagen på bygget börjar vi med att städa upp oredan som vi ställde till med dagen innan. Köket är ett minne blott. Jag upprepar, det finns ingen återvändo.





Vi fortsatte rivandet i garderoben med lister och klädstång. Sen rök kvarvarande hyllor.



Sen gick jag runt till andra sidan, gamla köket, och rev upp klickgolvet. För första gången i mitt liv tog jag på mig munskydd för det dammade en del. Mitt betyg blir två av fem solar. Munskyddet pös ut en del luft vilket gav imma på glasögonen, men höll ändå tillbaka en del luft så att det för en astmatiker som mig blev tungandat. Summa summarum är det nog ändå bättre att ta några tunga andetag än båsiga andetag.



Peter fick ett genombrott i passagen och vi var igenom väggen mellan skafferi och garderob. Han sågade med en sticksåg längst upp och bände, vred och slog loss bräderna.



Och han klarade det! Här har vi nu passagen mellan gamla köket/ nya sovrummet och vardagsrummet. 



Enda sedan i fredags har det varit bra väder i Stockholm med minst 15 grader och sol. I söndags åt vi vår andra glass, tyvärr inne men ändå. Vi har fortfarande frys och kyl ikopplade men i vardagsrummet.



Sen vi köpte lägenheten har jag funderat över vad som gömt sig under klickgolvet. Kunde det vara ett riktigt fint trägolv? Genom en springa vid skafferiet hade jag sett det vitsvartrandiga plastmattan, men inte det här - plankgolv. Vi kunde ana trägolv när vi lyfte bort bänkskåpet, men inte att det skulle sträcka sig över hela köksgolvet. Det kommer bli jättefint.



Vi fortsatte att ta fram golvet. Först rev vi bort plastmattan och bankade vi lätt i spånskivan så att spikarna lossade uppåt. Sen var det bara att lyfta uppåt. Någonståns på mitten tog jag vid.



Jag bankade in kofoten under spånskivan för att sedan bända upp.



Under tiden som jag bände upp golvet öppnade Peter upp passagen ytterligare genom att såga bort väggbiten som stack ut vid skafferiets dörrkarm. Det blev riktigt öppet och fint.



Han rensade även bort bräder från väggen.

Det var allt gott folk. Mer hann vi inte på två dagar.