Dag 37
Vi har måndagen den 6 februari 2012:
- fått ett plötsligt och väldigt oväntat infall.
- bestämt oss för att sätta upp knopparna på köksluckorna till väggskåpen.
- kollat så att skruvarna som följde med knopparna är tillräckligt långa. Jorå det ska nog gå.
- mätt ut var vi ska borra.
- slagit med en spik i krysset där vi ska borra för att göra ett hål.
- borrat de två första hålen.
- slipat till insidan på luckan med sandpapper.
- stoppat in första skruven och insett att vi bara antog att skruvarna var tillräckligt långa.
- skruvat och skruvat och skruvat skruven på knoppen utan att få knoppen att fästa. Skruven var för kort. Längden spelar roll.
- insett återigen att ingenting ska få gå för bra. Det behövs alltid en till sväng till Bauhaus.
- ändå bestämt oss för att fortsätta borra resten av hålen i köksluckorna. Det är ju alltid något. En millimeter på vägen från att kunna bocka av "Satt upp knoppar i köksluckorna"
- sandpapprat runt alla borrhålen.
- försökt skruva på knoppar på de förkorta skruvarna i alla fall. Det var Peter inte jag.
- hör och häpna fått fast två knoppar. Vi sparade säkert 2 kronor och 30 öre. Alltid något. Små bäckar små.
- sen sa Peter "Nu är klockan tio över nio. Nu har vi varit tillräckligt duktiga." och plockade ihop det sista. Jo jag höll med. Jag satt redan i soffan sedan tio minuter tillbaka.
- fått ett plötsligt och väldigt oväntat infall.
- bestämt oss för att sätta upp knopparna på köksluckorna till väggskåpen.
- kollat så att skruvarna som följde med knopparna är tillräckligt långa. Jorå det ska nog gå.
- mätt ut var vi ska borra.
- slagit med en spik i krysset där vi ska borra för att göra ett hål.
- borrat de två första hålen.
- slipat till insidan på luckan med sandpapper.
- stoppat in första skruven och insett att vi bara antog att skruvarna var tillräckligt långa.
- skruvat och skruvat och skruvat skruven på knoppen utan att få knoppen att fästa. Skruven var för kort. Längden spelar roll.
- insett återigen att ingenting ska få gå för bra. Det behövs alltid en till sväng till Bauhaus.
- ändå bestämt oss för att fortsätta borra resten av hålen i köksluckorna. Det är ju alltid något. En millimeter på vägen från att kunna bocka av "Satt upp knoppar i köksluckorna"
- sandpapprat runt alla borrhålen.
- försökt skruva på knoppar på de förkorta skruvarna i alla fall. Det var Peter inte jag.
- hör och häpna fått fast två knoppar. Vi sparade säkert 2 kronor och 30 öre. Alltid något. Små bäckar små.
- sen sa Peter "Nu är klockan tio över nio. Nu har vi varit tillräckligt duktiga." och plockade ihop det sista. Jo jag höll med. Jag satt redan i soffan sedan tio minuter tillbaka.
