Fasaden är klar
Jag ligger lite efter när det gäller rapporteringen av fasad och balkongbygge. Det har hänt mycket på den fronten. De här byggarna får nämligen betalt. Då jobbar man snabbare.
På väg till jobbet tog jag den här bilden klockan 07.15 den 5 oktober. Byggställningarna är på väg ner och kokongen borta. Vi kan äntligen samla på D-vitamin genom fönsterrutorna.
När jag kom hem klockan 16.39 var byggställningarna nästan borta. Nu ser ni vår fina fasad. Kommer ni ihåg hur den såg ut innan? Den var flammig. Det skulle nog jag också vara efter ett 80 år långt liv. Den är fortfarande lite skrovlig, men det blir mer verklighetstroget då. Även efter en touch-up finns det vissa skavanker kvar.
Mest fascinerande är stålbalkarna som sticker ut ur fasaden. Där hänger det nu balkonger.
På väg till jobbet tog jag den här bilden klockan 07.15 den 5 oktober. Byggställningarna är på väg ner och kokongen borta. Vi kan äntligen samla på D-vitamin genom fönsterrutorna.
När jag kom hem klockan 16.39 var byggställningarna nästan borta. Nu ser ni vår fina fasad. Kommer ni ihåg hur den såg ut innan? Den var flammig. Det skulle nog jag också vara efter ett 80 år långt liv. Den är fortfarande lite skrovlig, men det blir mer verklighetstroget då. Även efter en touch-up finns det vissa skavanker kvar.
Mest fascinerande är stålbalkarna som sticker ut ur fasaden. Där hänger det nu balkonger.
Fina balkongdörrar
Förberedelserna inför balkongbygget har fortsatt.
Efter att hantverkarna tagit bort det gamla elementet under fönstret satte de dit ett nytt på sidan om. När vi kom hem från en tripp i Skellefteå hade hantverkarna dessutom satt fast en skiva under fönstret. Dagen efter, den 14 september började de knacka bort väggen under fönstret ända in mot skivan.
Den 16 september kom hanverkarna på besök igen. Jag låg i sovrummet intill med hög feber och hörde hur de bullrade i vardagsrummet. De tog bort fönstret och gjorde en stor öppning ut mot vår fina gröna bakgård. Över sms fick jag uppmaning av Peter att fota skapelsen. Han älskar nämligen fina fönster och dörrar. När killarna hade en paus fullföljde jag mitt uppdrag.
Vid lunchtid samma dag satte de dit balkongdörrarna. Hantverkarnas bohag blev kvar.
- Är det okej att vi lämnar verktygen här. Vi gör klart nästa vecka.
- Ja, det går väl bra, sa jag och tänkte "De gör klart på måndag."
Det här var en fredag. Verktygen blev så klart kvar över helgen. Sen blev det måndag. Jag var fortfarande hemma från jobbet sjuk och hörde från sovrummet att hanverkarna gick in och ur vår lägenhet. De stannade inte. Jag smygtittade genom dörren och såg att de hämtade och lämnade verktyg. Vi hade blivit deras sambandscentral.
På eftermiddagen fick jag tag i en hantverkare som hämtade verktyg. Jag frågade när de skulle fixa klart vår balkongdörr. Imorgon, sa de. Det blev tisdag. Hantverkarna fortsatte hämta och lämna verktyg. Efter någon timme stannade faktiskt en kille och började jobba.
- Blir ni klar i dag, frågade jag.
- Ja, jag hoppas det.
- Det vore bra. Jag ska ha gäster i morgon vid lunch. Era verktyg tar ju en hel del plats.
- Vi ska försöka bli klar i dag.
En kollega till honom kom senare och spacklade klart och snickrade ett litet trappsteg. Verktygen stod kvar. När ytterligare en kille kom in för att byta verktyg på eftermiddagen påpekade jag att verktygen stått i vår lägenhet väl länge. Inom 20 minuter var deras bohag som bortblåst. Så jag behövde bara säga till?
De städade till och med. Sen satte deras kolleger plast på utsidan för att skydda glasrutorna mot fasadrenoveringen. Så var vi inplastade överallt, även på baksidan. Peter tyckte att dörrarna var alldeles alldeles underbara i alla fall.
Efter att hantverkarna tagit bort det gamla elementet under fönstret satte de dit ett nytt på sidan om. När vi kom hem från en tripp i Skellefteå hade hantverkarna dessutom satt fast en skiva under fönstret. Dagen efter, den 14 september började de knacka bort väggen under fönstret ända in mot skivan.
Den 16 september kom hanverkarna på besök igen. Jag låg i sovrummet intill med hög feber och hörde hur de bullrade i vardagsrummet. De tog bort fönstret och gjorde en stor öppning ut mot vår fina gröna bakgård. Över sms fick jag uppmaning av Peter att fota skapelsen. Han älskar nämligen fina fönster och dörrar. När killarna hade en paus fullföljde jag mitt uppdrag.
Vid lunchtid samma dag satte de dit balkongdörrarna. Hantverkarnas bohag blev kvar.
- Är det okej att vi lämnar verktygen här. Vi gör klart nästa vecka.
- Ja, det går väl bra, sa jag och tänkte "De gör klart på måndag."
Det här var en fredag. Verktygen blev så klart kvar över helgen. Sen blev det måndag. Jag var fortfarande hemma från jobbet sjuk och hörde från sovrummet att hanverkarna gick in och ur vår lägenhet. De stannade inte. Jag smygtittade genom dörren och såg att de hämtade och lämnade verktyg. Vi hade blivit deras sambandscentral.
På eftermiddagen fick jag tag i en hantverkare som hämtade verktyg. Jag frågade när de skulle fixa klart vår balkongdörr. Imorgon, sa de. Det blev tisdag. Hantverkarna fortsatte hämta och lämna verktyg. Efter någon timme stannade faktiskt en kille och började jobba.
- Blir ni klar i dag, frågade jag.
- Ja, jag hoppas det.
- Det vore bra. Jag ska ha gäster i morgon vid lunch. Era verktyg tar ju en hel del plats.
- Vi ska försöka bli klar i dag.
En kollega till honom kom senare och spacklade klart och snickrade ett litet trappsteg. Verktygen stod kvar. När ytterligare en kille kom in för att byta verktyg på eftermiddagen påpekade jag att verktygen stått i vår lägenhet väl länge. Inom 20 minuter var deras bohag som bortblåst. Så jag behövde bara säga till?
De städade till och med. Sen satte deras kolleger plast på utsidan för att skydda glasrutorna mot fasadrenoveringen. Så var vi inplastade överallt, även på baksidan. Peter tyckte att dörrarna var alldeles alldeles underbara i alla fall.
I en kokong
2,5 vecka.
Så lång tid tog det att få upp byggställningarna.
Och så här såg det ut ett par dagar efter att sista inlägget om byggställningsbyggnadet. Sen var det faktiskt vår tur att väckas på morgonen av buller när byggställningarna skulle fästas i fasaden. Vi bor som sagt på tredje våningen i hörnet mot skogen.
- Vad är det som låter, sa jag trumpet till Peter när jag öppnade dörren från sovrummet och såg honom sitta i soffan.
- Väckte de dig?
- Ja, jag trodde de var inne i lägenheten och borrade.
En morgon kom de faktiskt in, byggarbetarna. Då var jag vaken och påklädd. Tur. Eller, egentligen var jag inte påklädd helt och hållet, men hann rycka åt mig kläderna och göra mig anständig på toaletten innan de kom inom räckhåll. Tur.
De tog bort det gamla elementet under fönstret. Där ska det ju bli en balkong vet ni. Sen satte de upp ett nytt element till höger om fönstret.
I början av veckan var byggställningarna uppe runt hela vårt hus - och inplastat. Lyckligtvis har plasten inte hittat sig till baksidan ännu. Eller, när jag tänker efter. De kanske inte kommer att plasta på baksidan då den inte vätter mot någon väg. Time will tell.
Så lång tid tog det att få upp byggställningarna.
Och så här såg det ut ett par dagar efter att sista inlägget om byggställningsbyggnadet. Sen var det faktiskt vår tur att väckas på morgonen av buller när byggställningarna skulle fästas i fasaden. Vi bor som sagt på tredje våningen i hörnet mot skogen.
- Vad är det som låter, sa jag trumpet till Peter när jag öppnade dörren från sovrummet och såg honom sitta i soffan.
- Väckte de dig?
- Ja, jag trodde de var inne i lägenheten och borrade.
En morgon kom de faktiskt in, byggarbetarna. Då var jag vaken och påklädd. Tur. Eller, egentligen var jag inte påklädd helt och hållet, men hann rycka åt mig kläderna och göra mig anständig på toaletten innan de kom inom räckhåll. Tur.
De tog bort det gamla elementet under fönstret. Där ska det ju bli en balkong vet ni. Sen satte de upp ett nytt element till höger om fönstret.
I början av veckan var byggställningarna uppe runt hela vårt hus - och inplastat. Lyckligtvis har plasten inte hittat sig till baksidan ännu. Eller, när jag tänker efter. De kanske inte kommer att plasta på baksidan då den inte vätter mot någon väg. Time will tell.
Ett krypsteg i taget
- I torsdags ställde byggarna dit containern och toaletten. Det är ju viktigt det där med kaffe och att få möjligheten att lätta på trycket.
- I fredags kom leveransen av byggställningarna. Det är ju bra. Punkt.
- I dag, måndag monterade byggarna en (liten) etapp. De jobbar snabbt de här grabbarna!
Så just nu står bara grejerna utanför vår entré och väntar. Tänk inte på trafiken - bräderna stör nog ingen.
Byggare har flyttat in
Jag måste ha varit väldigt trött när jag i dag kom hem från jobbet. Efter att vi ätit middag skulle Peter kila iväg på styrelsemöte med bostadsrättsföreningen och då sa jag:
- Kom i håg nu att fråga när de kör i gång med fasadrenoveringen. När ska de börja?
- De har just ställt hit en toalett och container.
- Va, var då?
- Den står ju här utanför. Gå och titta.
Blindstyre. Jag hade sikte inställt på vår husport när jag gick förbi - inget annat - och bara råkade missade denna lilla pjäs. Toaletten skymtar ni bakom busken. Men jag är ganska säker på att byggcontainern inte fanns där i morse i alla fall. Ganska säker.
