Vi kan kakla
Söndagen den 30 oktober kaklade vi. Jepp det är sant och så här såg det ut.
Erik flyttade in hos oss igen och hade med sig en hel det grejer.
Vi upptäckte att kaklet kom i ark med tre gånger fyra kakelplattor istället för en och en. Hurra.
Först mätte vi upp var första kakelradens högsta kant skulle sluta.
Sen var det dags att blanda till kakelfixet. "Det ska bara bli rätt konsistens. Inte för lös. Inte för hård", sa Erik. Just det, rätt ja. Det kan vi nog fixa själva sen.
Erik visade hur vi smetade geggan på väggen. Jämt lager. Check!
Erik visade oss hur vi drar med en kakelskrapa som har taggar. Så att det blir jämt. Check!
Erik visade oss hur vi trycker fast kaklet i kakelfixet på väggen. Så här. Okej. Check!
Peter städade upp efter Erik.
Sen var det faktiskt dags för bambi att stå på egna ben. Jag kletade kakelfix och drog med skrapan nästan samtidigt. Det du Erik.
Peter fixade till fixet i "rätt konsistens". Jorå det blev nog rätt. Det är svårt att veta vad riktigt rätt riktigt innebär.
Kleta gegga. Dra med skrapa. Trycka fast kakelark. Igen och igen.
Efter ett antal kakelark började vi ställa mindre och mindre frågor till Erik alá "Ser det här bra ut?" Han hjälpte oss i stället med lite restgöra sedan renoveringen.
Vi jobbade oss in mot hörnet i köket. Först från ena hållet. Sedan från andra hållet.
Efter att vi tryckt fast kaklet i geggan bankade vi också lite lätt. Så här.
Erik flyttade in hos oss igen och hade med sig en hel det grejer.
Vi upptäckte att kaklet kom i ark med tre gånger fyra kakelplattor istället för en och en. Hurra.
Först mätte vi upp var första kakelradens högsta kant skulle sluta.
Sen var det dags att blanda till kakelfixet. "Det ska bara bli rätt konsistens. Inte för lös. Inte för hård", sa Erik. Just det, rätt ja. Det kan vi nog fixa själva sen.
Erik visade hur vi smetade geggan på väggen. Jämt lager. Check!
Erik visade oss hur vi drar med en kakelskrapa som har taggar. Så att det blir jämt. Check!
Erik visade oss hur vi trycker fast kaklet i kakelfixet på väggen. Så här. Okej. Check!
Peter städade upp efter Erik.
Sen var det faktiskt dags för bambi att stå på egna ben. Jag kletade kakelfix och drog med skrapan nästan samtidigt. Det du Erik.
Peter fixade till fixet i "rätt konsistens". Jorå det blev nog rätt. Det är svårt att veta vad riktigt rätt riktigt innebär.
Kleta gegga. Dra med skrapa. Trycka fast kakelark. Igen och igen.
Efter ett antal kakelark började vi ställa mindre och mindre frågor till Erik alá "Ser det här bra ut?" Han hjälpte oss i stället med lite restgöra sedan renoveringen.
Vi jobbade oss in mot hörnet i köket. Först från ena hållet. Sedan från andra hållet.
Efter att vi tryckt fast kaklet i geggan bankade vi också lite lätt. Så här.
Vi hade faktiskt så pass tur att kakelplattorna passade in mot hörnet på millimetern. Vi behövde inte kapa en kakelplatta. "Ni har riktig röta", sa Erik. "Eller så räknade ni på det när ni planerade köket". Precis så var det.
Varv nummer två.
Varv nummer två.
Peter tryckte fast en singelrad längst upp på ena långsidan.
Och tittade.
Och tittade.
Vi gick ifrån jobba-in-mot-hörnet-tänket. För nu visste vi ju att vi inte behövde gömma några mindre bitar i hörnet. Ovanför singelraden ska vi sedan lägga en trälist.
Mellan arken la vi ett kakelsnöre som var tre millimeter brett.
Vi kom inte helt ifrån kakelskäraren. Eluttaget i hörnet var inte måttanpassat. Så Peter ritade.
Och skar. Och bröt.
Jag fick Erik att ta en bild. Han hade nästan inte glömt hur han skulle göra. Han försökte med en titta-hit-nu-bild. Men den gubben gick inte. Här ska vi jobba.
Det här skulle bli den sista plattan-bilden. Trodde vi.
Nej nej. Vi kom på att vi ville fortsätta uppåt. Peter fick äran att lägga sista raden. Samtidigt började Erik visa hur vi skulle lägga fogen.
Någonstans där tappade jag all energi och hittade en gammal tapetbit som Erik karvat ut i hallen.
Peter fortsatte med att dra fog kors och tvärs över kaklet. För ett kort ögonblick fick jag för mig att jag hellre gillade kaklet när det mörka sken igenom fogarna. Peter sa då "Jag kan lugna dig med att säga att jag hade aldrig gått med på det". Nähe. Sen blev jag nöjd. Ja, efter att jag ätit.
Mellan arken la vi ett kakelsnöre som var tre millimeter brett.
Vi kom inte helt ifrån kakelskäraren. Eluttaget i hörnet var inte måttanpassat. Så Peter ritade.
Och skar. Och bröt.
Jag fick Erik att ta en bild. Han hade nästan inte glömt hur han skulle göra. Han försökte med en titta-hit-nu-bild. Men den gubben gick inte. Här ska vi jobba.
Det här skulle bli den sista plattan-bilden. Trodde vi.
Nej nej. Vi kom på att vi ville fortsätta uppåt. Peter fick äran att lägga sista raden. Samtidigt började Erik visa hur vi skulle lägga fogen.
Någonstans där tappade jag all energi och hittade en gammal tapetbit som Erik karvat ut i hallen.
Peter fortsatte med att dra fog kors och tvärs över kaklet. För ett kort ögonblick fick jag för mig att jag hellre gillade kaklet när det mörka sken igenom fogarna. Peter sa då "Jag kan lugna dig med att säga att jag hade aldrig gått med på det". Nähe. Sen blev jag nöjd. Ja, efter att jag ätit.
Det var kaklingen. Bild på slutresultatet får vänta.
Kommentarer
Trackback
