Gustavslundsvägen

I tisdags, den 17 maj, målade vi vitt, vitt, vitt med grund- och takfärg. Och en och annan grönblå ruta.



Mera vitt.



Medan Peter målade taket i sovrummet målade jag klart ena väggen i passagen och kring dörren. Jag var snäll nog att låta även Peter få prova på glädjen med takmålning.



"Uöhhh", lät det ifrån honom ibland. "Är det jobbigt", frågade jag. "Ja, som tusan!"



Vi tog fikapaus med Sarah Bernhardt, även kallad försoningsbeskvi.



Akta så att inte spöket tar dig Peter!



Två provfärger blev snart fem. Det är svårt att bestämma väggfärg. Jag röstade på den ljusblå längst ned åt vänster. Peter på den gröna bredvid. Erik tyckte om båda våra förslag.



Peter fick fräknar av allt solande. Nej målande, menar jag.



Styrkeprov, eller? Innan svaret ska ni först få en liten historielektion:

Lägenheten går mycket i stil med epoken nyklassicism, som varade under 1910-1920-tal, trots att huset byggdes 1931. Den har spegeldörrar, breda och höga golvsocklar, högt i tak (2,7 meter) och som här i sovrummet en avrundning mellan tak och väggar. Takfärgen går dessutom lite längre ner på väggen.

Killarna mätte därför ut skiljelinjen mellan tak- och väggfärg. Det blev ungefär 17 centimeter ner från taket, på samma nivå som i vardagsrummet.



"Du har ju nästan inte fått vara med på någon bild idag", sa Peter i slutet av dagen. "Ja, och då passar du på att fota mig när jag städar!?", svarade jag...